Vaknade ledsen och arg. Igen. Somnar likadan. Dagar fyllda av ilska och gråt, utan anledning. Mer än att jag har en ocean av utsättningssymptom. Ska det inte ge sig nu? Eller är de riktiga jag, är det här JAG?
Jag tömmer garderober och viker om alla kläder. Bara för att undvika att utsätta familjen för MIG.

Ja då var det gjort, något hemskt och oundvikligt. Det känns rätt, och fördjävligt!
Min S... Han har en för honom mycket mycket viktig vän. Hon betyder så enormt för honom. För en pojke med autism, en pojke som tidigare inte grejjat det sociala med andra barn, är en vän på den nivån så stort. Han kallar henne för sin pusselbit. Hon har sina problem även hon, och går i särskolan.
Hon har i förtroende berättat saker för S, som han i sin tur känner är fel på något sätt. Så min S har gått och grunnat på det, och det slutade med att han gillrade en fälla. Han slog på sin mobil på videoinspelning och gömde den i fickan. Sen bad han henne berätta igen...
Inget av det här visste jag något om. Det kom som en kalldusch när han igår bad mig lyssna på inspelningen. Han hade bestämt att han skulle låta mig och hans assistent på skolan få höra. Det rör mig att han reagerat på att något kändes fel. Vad jag fick höra var bland annat hur denna flicka berättar om ett tredje barn, även han med problematik som gör att han går på särskolan, som både hon och S är kompis med, hur han "tvingat mig att hålla hans pung och pussa honom på munnen". Hon säger också att hon vägrat ta i "den"...
Allt gjorde mig så förtvivlad!!! Jag vet att S kommer i kläm här. Hon har berättat i förtroende och det sätter honom i en jävla sits. Han kan förlora sin pusselbit. Och han kan bli väldigt utsatt av den andra pojken. Men jag KAN INTE titta åt annat håll! Även om det drabbar min S.
Jag vet att den här flickar ljuger abnormalt mycket. Men hon berättade även sådana triviala saker på inspelningen som för mig tyder på att hon inte bara satt och ljög för att på något sätt imponera på S. Och även om jag vet om hennes ljugande så måste jag agera. För finns det ens en liten microminimal risk att hon inte ljuger... Som vuxen har jag inte rätten att inte göra något. Inte heller har jag rätten och kunskapen att avgöra om det är sant eller ej. Så, antagligen på bekostnad av S's vänskap, har min man och jag idag lämnat den ljudfilen till Soc här, och gjort en anmälan till dom om det. Flera gånger sedan dess har en handläggare på Soc ringt och frågat mer, så jag vet att bollen kom i rullning direkt.
Jag är så ledsen för S. Han vill vi ska lösa det här utan anmälningar, utan att blanda in folk. Han är så rädd att förlora henne. Och jag är rädd att han får rätt.
Men om så är fallet så får jag lägga allt jag kan på att stödja honom, få honom att förstå och resa sig igen. Jag kan inte göra på något annat sätt.
Jag kan laga honom. Men jag kan inte laga henne.

Ibland följer dagen inte det mönster man är van med och då kan det bli kaos. Ungarna har novemberlov - det rubbar min dag. Morgonrutinen finns helt enkelt inte. Hela morgonen gick jag här och funderade... helt övertygad om att det ÄR något jag glömt.
O är inte hemma... Vid 8.30 hade S vaknat så jag satt igång gröt åt oss. Dom små stökade runt i bara blöjja i soffan. DÅ, klockan 8.35, kommer jag på vad jag glömt: G SKA TILL DAGIS!!!
Totalpanik helt plötsligt.
Raffsa ihop alla utekläder jag så duktigt tog med från dagis förra veckan. Hitta vanliga kläder... Mössan borttappad och långkalsongerna försvunna. Och grötkok och grötätande samtidigt. Det blev inte bra alls för stackars G... Han var märkbart stressad och förvirrad när han kom till dagis. Himla tok det kan bli.

För övrigt ska jag idag roa mig med att hämta ut Zyban för närmare 1000:- på Apoteksgruppen. Sen vandrar jag glatt vidare till tandläkaren och ska njuta av en härlig rotfyllning. Party hela dagen!!

Träningsvärk har jag. Mina lår gör så ont. Men jag har skrivit det förr - det är ett BRA ont. Fast det känns som jag skulle vilja ge framsidan av låren en omgång med en naggkavel. Jag var på EasyLine igår. Det känns bra, det gick som smidigare igår. Vår lilla tantgrupp som kör det där på måndagar har utökats med ännu en liten tant, så nu är vi fyra. Det är skönt med sällskapet, men samtidigt känner jag att jag skullevilja ha hörlurar och rejält dunkande av tunggung i öronen när jag tränar.

Ibland kan man få veta fruktansvärda saker som inte går att blunda inför.
Ibland måste man agera, även om vissa följder inte blir kul.
Ibland måste man.

Jag vill skriva så mycket mer. Släppa ut alla tankar och funderingar. Men jag kan inte än. Kanske imorgon.
Frustrerad, och arg, så jag gråter.

Idag fick jag då ett svar, här cencurerat från namn och telefonnummer:

" Hej
Det var mig som ni pratade med.

Jag vet inte vad som hänt, men vi har inte skött det här bra.
Har försökt ringa till er utan resultat, kan ni ringa mig så löser vi det här ordentligt på en gång.
Mitt förslag: gå in på vår hemsida och titta vad G önskar sig så löser vi det ordentligt den här gången.

Ber om ursäkt för det här, men nu skall det lösas.

Med Vänlig Hälsning

Xxxxx Xxxxxxxxx
Plasto Sverige
070-xxx xx xx
www.plasto.fi "

Och vad säger man om det? Det känns som om han är totalt ointresserad och suckar medans han skriver.
Försökt ringa? Nummret han har går till en jourtelefon som är mycket väl fungerande, påslagen dygnet runt och aldrig längre bort från min make än 2 meter. Lustigt att han inte lyckats ringa tycker jag.
Gå in på hemsidan och låta G visa vad han önskar? ALLT!? Det låter väl snällt men allt denna man gör är att lägga det på oss: Jamen ta något så vi får den här skiten ur världen!
Vad får vi välja? Vad är G värd enligt dom? Det är garanterat inte vad han är värd för oss. Kan vi inte få en ekonomisk kompensation så vi kan köpa något fint till G från ett företag vi har förtroende för istället?

Jag har bett min älskade make att ringa dom, för jag är rädd att jag inte skulle vara så vänligt sinnad om jag får prata med dom.

Godmorgon världen!
Det är kallt och ruggigt, -14° ute nu och kylan verkar smyga sig in. Kanske den vill värma sig? Jag går bara runt och är frusen, raggsocka på.

Min O är hemma hos M... Hennes son ringde igår och ville att O skulle komma och sova över 2 nätter. Vi skjutsade dit honom och stämningen mellan mig och M var lite stel. Men det hindrade henne inte att påminna mig om att ordna så hon får provträna...
Jag undrar lite om det här med sonen och övernattning är hennes påhitt. Tajmingen gör att det känns tillrättalagt. Nåja, pojkarna är glada.
Men jag är fundersam...

Igår hade jag lite bloggorgie. Gick igenom en del sparade utkast och la upp. Och bytte färger och bild - för att matcha min genomfrusna existens.

Nu ska jag gå loss med måttbandet och kolla kroppsmått. Sen tror jag minsann att det blir grötkok.

Jag känner mig lite... tom.

Jag måste få ge mig själv en dag då min tanke får ströva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp och stå på golvet en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag vill gå.

Ett steg i sänder!
Och sedan ett steg till!
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill.

Jag måste få fråga mig själv vem jag är och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.
Och ropar de på mig från alla håll så svarar jag:
-Vänta en stund! Idag vill jag lyda min egen röst! Idag är jag ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett steg till!
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

~ Författare för mig okänd. ~

Back through the years
I go wonderin once again
Back to the seasons of my youth
I recall a box of rags that someone gave us
And how my momma put the rags to use
There were rags of many colors
Every piece was small
And I didn’t have a coat
And it was way down in the fall
Momma sewed the rags together
Sewin every piece with love
She made my coat of many colors
That I was so proud of
As she sewed, she told a story
From the bible, she had read
About a coat of many colors
Joseph wore and then she said
Perhaps this coat will bring you
Good luck and happiness
And I just couldnt wait to wear it
And momma blessed it with a kiss

My coat of many colors
That my momma made for me
Made only from rags
But I wore it so proudly
Although we had no money
I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me

So with patches on my britches
Holes in both my shoes
In my coat of many colors
I hurried off to school
Just to find the others laughing
And making fun of me
In my coat of many colors
My momma made for me

And oh I couldnt understand it
For I felt I was rich
And I told them of the love
My momma sewed in every stitch
And I told em all the story
Momma told me while she sewed
And how my coat of many colors
Was worth more than all their clothes

But they didn’t understand it
And I tried to make them see
That one is only poor
Only if they choose to be
Now I know we had no money
But I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me
Made just for me