Vi var ju på julotta igår jag och S. Det var stämningsfullt, helt klart. Två unga tjejer spelade piano och sjöng så ljuvligt så jag blev tårögd. Torkel spelade trumpet så skinnet knottrade sig och hela kyrkan var upplyst av levande ljus i hundratal. Duveds kyrka är sanslöst vacker, och vi satt oss uppe på läktaren med utsikt över allt och alla.
Naturligtvis väckte det funderingar hos mig. Jag är inte kristen och jag kan inte tro på Guds existens.
Om Gud finns och är allsmäktig och god, varför ser världen och samhället ut som det gör? En vän svarade mig att det är vårt ansvar att ta hand om och vårda vår närhet. Men jag köper inte det. Visst är det vårt ansvar men mänskligheten tar inte det ansvaret.
Gud ska ha skapat oss och jorden vi lever på. Han påstås älska oss och vår jord. Men mänskliga rasen är destruktiv, och i samma takt som vi förintar oss själva förintar vi även jorden.
Om Gud finns och är den han påstås vara, varför ingriper han inte när han ser hur fatalt vi misslyckas?
Låt oss ta en hård jämförelse. Mina söner är min skapelse, så som människan är Guds. Jag älskar dom och vill dom väl! När dom är myndiga är deras liv deras ansvar, det är dom som måste göra sina val och leva sina liv därefter. Om jag då ser mina barn göra fruktansvärda val som gör att deras liv går käpprätt åt helvete? Ska jag då göra som Gud och sitta tillbakalutad och hoppas på att dom ska ta sitt ansvar? Så gör man inte med de man älskar. Man ingriper, och gör allt i sin makt för att hjälpa dom tillrätta med sina problem. Och där ligger mina funderingar. Inte ens Gud kan missa att se att vi driver vår värld rakt åt helvete. Mänskligheten förstör istället för att ta hand om sin närhet. Om Gud finns, varför river han inte ifrån och styr upp det kaos människan skapat??
Jag tror alltså inte att den där allsmäktiga figuren som ska älska oss finns.

Imorse väcktes jag vid 06 av treåringen som å det bestämdaste var dags för KET. Under stora protester fick han allt vänta till 08 innan dom fick börja öppna. 08.10 var det klart. Sen gick dagen ut på att vänta på Kalle Anka, som bara jag och G såg... Efter det åt vi julmiddagen, som såg bättre ut än den smakade.
Ja det var den julen det. Ungarna är ganska nöjda, själv känner jag mig mest snopen för julstämningen dök helt enkelt aldrig upp.

På tisdag ska jag och S på julotta!
Folk i min omgivning är lite chockade över det beslutet för jag är långt ifrån religiös. Men jag tror det är fint och stämmningsfullt, och vill helt enkelt uppleva det en gång åtminstonde. Jag kan som inte tro på det som sägs i kyrkan, men jag kan uppskatta stämningen och miljön. Och jag kan känna ett visst avund gentemot dom som har en tro, oavsett vad den är. Jag tror att det innebär en trygghet och en gemenskap som jag gärna skulle vilja känna. Men jag är alltså inte troende på något sätt.
S blev jätteglad och vill verkligen gå. O har jag inte frågat än, men jag förväntar mig ett bestämt nej från honom.
Vi får se?! Jag ser fram emot julottan iallafall. Efteråt ska jag ta mig till minneslunden och tända ljus för några saknade själar.

Igår avklarades julshoppingen. DET VAR ETT HELVETE! Så vansinnigt med folk, och två små pojkar som tyckte det var avskyvärt... Jag fick praktisera djupandning ala profylax mer än en gång kan jag säga.
Men det som skulle handlas kom iallafall med hem, och självklart en hel del som inte skulle handlas med.
Jag anmälde mig till ett zumbapass när jag kom hem för jag kände jag behövde den avslappningen med något roligt. När jag kom dit var det tyvärr inställt så det var bara att surt åka hem igen.
Istället tog jag tag i det där med julgardiner. Jag fick lägga upp dom och böka men nu hänger dom allt där och ser fina ut. Enkla röda längder, helt i min smak. En sån rödfärg som jag kan ha uppe året runt dessutom, så jag behöver inte ta ner dom efter jul. Det kan ju inte bli bättre!!

Idag ska jag åka en tur till M. Jag köpte en julklapp till hennes son nämligen. Häromdagen fick han en smartphone av mig så egentligen behövdes väl inget mer men... Telefonen behövde han och jag hade en till övers så det föll sig naturligt. Nåja, en affisch och ram till den får han i julklapp.

Granen står här i ett hörn och har gjort så sen igår. Jag vet inte hur många gånger jag har hängt upp alla kulor igen... G och A river och sliter, jag hänger upp och profylaxar... Precis som väntat. Plastkulor och torftigt klädd gran, för det är ingen mening att försöka med annat. Inte alls som en julgran ska se ut enligt mig och jag längtar tills det år jag kan gå loss med julgranen som jag vill!!
Men ungarna är nöjda, det är poängen.

Den dag jag inte har barn hemma kommer julen se annorlunda ut. Jag satt och funderade på det igår. Spontant tänkte jag att då kan jag äntligen strunta i julen. Men jag insåg att det kommer jag ju inte... Jag kommer ha en Tant A-version av julen. Med ljus, julblommor och lagom med pynt.
Ljus betyder mycket för mig, jag tycker om ljus. Men med småttingarna begränsas onekligen ljuseldandet med.
Men sen så!

Ja dom börjar bli stora nu S och O. Häromdagen kom S och stammade blygt fram frågan om han kunde få en stor burk RedBull. Eller en liten om en stor var för mycket. Det var så sött att se! Han var verkligen generad och besvärad av att fråga, för han vet att det är åldersgräns och han vet jag är hård på det. Han förklarade varför han ville ha, och frågade samtidigt om han fick sitta uppe en hel natt med en kompis på Skype. Dom skulle alltså spela hela natten. RedBull godkännde jag, för jag såg vilken respekt han ändå har för den åldersgränsen. När jag var lika gammal som honom var det inte energidryck jag tiggde åt mig av mamma, det var 75:or...
Spelande hela natten godkännde jag med, på villkor att det inte skulle ynkas när jag la mig och att det skulle vara tyst och lugnt.

När O hörde planerna hakade han såklart på och han och en kompis till honom gjorde likadant.

Så igår la jag mig före 22.00 och två lyckliga pojkar flinade och sa godnatt. Lite ombytta roller. Vid 04 väckte G mig och banne mig var dom inte vakna då. Men vid 05 gick dom till slut och la sig. Jag misstänker att det lär dröja innan jag ser dom igen idag.

En klok kvinna, Jess, gav mig en liten kommentar vid rätt tillfälle igår. Precis det lilla som behövdes för att jag skulle samla mig och fixa det här med julen, istället för att panika över det. Tack Jess!!

Okej, tiden är knapp. Då får jag använda den väl då helt enkelt. Strukturera, planera och prioritera!

Städa - jag fixar köket och vardagsrummet. Det är ju där vi håller till. Resten struntar jag i.
Julhandla - idag vid lunch åker jag, maken och dom små till Östersund och fixar dom sista klapparna och annat som behövs. Det mesta av maten fixade jag i Åre igår. G's alla julklappar med.
Pynt och gran - det fick S och O i uppdrag att fixa medan vi är i stan ikväll. Ett jobb dom blev mycket glada över att få!
Pepparkaksbak - ja det är inte för någon av oss tycker nämnvärt om pepparkakor, utan bara för att det blir kul för G att baka. Jag tror G tycker det är lika kul om det blir i mellandagarna, sådeså.
Ischoklad - det gör S på lördag! S, min söte Masterchef.

Och se där - nu har Tant A koll på läget igen!! Igår for jag till Åre och handlade en hel del. Det mesta av maten, alla julklappar till G, och allt som saknades till granen. Det som återstår är julklappar till dom andra tre och julskinka. Sen ska lite annat skaffas såklart, så som gardiner, strykbräda, burspån, byxor, blöjjor, välling, tvättlappar... och sånt.

Men jag känner mig lugn, riktigt behagligt! Säkert har jag glömt något, men vet ni... Det blir jul ändå!

Plötsligt och brutalt inser jag att det är julafton på måndag. MÅNDAG!!!
På något sätt trodde jag att jag hade mer tid på mig. Nu blir det panik...
Jag har inte ens pyntat än, för vi har varit upptagna med magsjuka. En hel vecka bara försvann spårlöst! Maten, pyntningar, pepparkaksbak, städning, annat bakande, ischokladen, paketen och shoppingen. ALLT är kvar!!
Oh lord give me strenght!!

Ja det har inte varit mycket bloggande ett tag... Jag har varit extremt upptagen med att torka spya från barn, golv, väggar, toaletter, bord och en lampskärm. Och med att tvätta nerskitna lakan, täcken, kuddar, handdukar och kläder. En rejäl magsjuka i en fyrabarnsfamilj är fan inte att leka med!
Veckan har varit brutal, minst sagt!
Nu börjar alla bli bra och nu inväntar vi de 48 timmar som ska gå innan vi är välkomna in i vardagslunket igen.