Idag fick jag så äntligen ta mig en tur till gymmet för att gå på spinning. En hel månad sedan sist var det, och den månaden har jag verkligen inte skött mig. Jag har ätit massor med skit, och druckit liter efter liter efter liter med Cola. Konstigt nog har inte vikten ökat, och det är jag tacksam för.
Spinningen gick bra, inte den minsta lilla hostattack fick jag! Det var så jäkla skönt! Back on track nu…
Jag har beslutat att fortsätta leva i sockersöt synd helgen ut, och att ta tag i allt på måndag. Inget mer godis, glass, Cola. Däremot frukost, lagad mat och bra mellanmål. Och gymmet 3-5 ggr i veckan beroende på vad utbudet är för det varierar väldigt.

9,8 kilo ska bort innan sista september på det sättet, gärna tidigare om möjligt.

Och rökningen ska vara ett avslutat kapitel senast sista april. Mer om det sen, men jag har inga som helst planer på att misslyckas med det. Det är som nog nu helt enkelt.

Så är det fredag igen och precis som vanligt sitter jag här och funderar på hur gott det vore med ett glas vin ikväll. För jag har ju faktiskt en BIB stående med gott rödvin. Den borde vara lika god än för såååå länge sedan var det inte som jag öppnade den. Jag vet att den till slut kommer vandra samma väg som alla mina inköpta vinboxar - ner i diskhon. Jag hinner aldrig dricka upp dom…  Minnen och hjärnspöken kommer emellan.

Jag tycker att jag FÅR dricka. För jag dricker mig inte full, för mina minnen och hjärnspöken gör att jag tycker det känns väldigt obehagligt att börja tappa kontrollen. Jag dricker väldigt sällan, för mina minnen och hjärnspöken gör att det är tabu med en mamma som dricker – om än bara ett glas rött.

Men jag tycker ju om! Smaken, och den avslappnande känslan.

Likt förbannat så är det så förbjudet. Och det gör mig förbannad! Förbannad över att jag tack vare andra idioter ska sitta här och känna mig begränsad av dessa minnen och hjärnspöken. Och det gör mig förbannad att inse att jag på något sätt tagit på mig att betala för andras misstag på det här sättet. Det var då väl fan att jag inte ska få dricka ett litet glas rött precis som alla andra då och då…

Jag känner mig själv, och jag vet att trots att jag är sugen på det där glaset, så blir det starkaste ikväll en mugg te… 

Jag har haft så svårt att blogga den här veckan för S har varit hemma. Är han hemma så är han alltid i närheten... Jag vill helt enkelt inte att han ska se vart jag har min blogg! Och är han bara i samma rum så ser han banne mig allt... Om han visste vart han kunde läsa så skulle jag inte känna att jag kan blogga lika fritt eftersom han skulle läsa och analysera allt för mycket. Den enda som vet om min blogg IRL är min man, men jag tror inte ens att han läser.

Idag passar jag på för S är på biblioteket och pluggar lite med sin assistent idag. Jag misstänker att hon gråter just nu föresten. Hon är en sån som börjar gråta när S gör något oväntat och snällt. Och idag gör han det med råge. Han har köpt en svart tavla med texten "Du är en saga för god för att vara sann." och en liten bukett påskliljor. Detta och en förpackning näsdukar smög han in med på biblioteket imorse och bad att få ställa på ett kontor där så inte assistenten skulle se det när han kom för att möta henne. Planen är att han ska starta Youtube och sätta på Lisa Ekdal - Vem vet, lägga telefonen med sången brevid henne och sedan hämta paketet där även påskliljorna är med.

Det KAN ju inte bli annat än succe!
Om ni kunde förstå hur hans skolgång såg ut innan hon kom in i bilden skulle ni förstå hur klockrent den strofen på tavlan är. Jag önskar jag fick vara en fluga på väggen där på biblioteket.

Appropå S så är han en underbar pojk.
Nu håller han på gör en stor websida som riktar sig till barn och ungdomar med problem.
Som en hjälpsida, med råd om vart man kan hitta den riktiga hjälpen. Tex vad man ska göra om man är mobbad, kränkt, har svårt med specifika ämnen, ungdomshälsa osv. Vart man skall vända sig.
Ganska företagssamt av en fjortis om den stolta modern får säga det själv!
Det är min S det!!

Jodå, är man sugen på något fungerar en espresso med en kula vaniljglass bra!

Min coach på AF håller på att försöka ordna en praktik åt mig. Han som ansvarar för alla storkök i området lät dock måttligt intresserad men hon ska ligga på ch hon verkar vara en sån som får som hon vill. Kockutbildning låter fortfarande lika lovande från deras sida och jag är helt fixerad vid tanken. Min stora skräck just nu är att jag ska hinna på ett arbete innan dess.

Jag börjar ÄNTLIGEN bli frisk! Två nätter i rad har jag sovit som en baby, liggande! Häromdagen var jag till doktorn som behandlade mig som gårdagens sopor. Han inledde med att rynka på näsan åt mig och säga: Du är rökare... 
Ja, jag är det, tack jag vet. Men oavsett om jag är rökare, heroinist eller en alien så har jag fanimej rätt till vård och respektfullt bemötande!!! Vad jag än sa så svarade han suckande att det berodde på att jag är rökare. Hosta, huvudvärk, bihålor, konstant törst. Det hela slutade med att jag blev tyst, orkade inte försöka mer. Han lät meddela att om hostan inte slutat om ytterligare 2 månader kunde jag väl få en lungröntgen och sen visade han mig mot dörren.
Jag var så jag var tårögd sen, Total förnedring, jag var absolut inte värd hans tid.

Jag vet att jag röker, och jag jobbar som fan på att sluta. Jag kan slå vad med vem som hellst om att jag är rökfri senast sista april. Det är som inte ens ett mål, snarare fakta. Vänta bara...

Men nu börjar det som sagt ge sig, och jag har äntligen vågat boka mig ett spinningpass på gymet. Imorgon ska jag dit och sakta men säkert försöka ta mig tillbaka i träningen igen. Jag har saknat det så otroligt, och det är jag lyckligt överraskad över!!

I helgen hittade jag gamla foton från 1999 och fick en djävulsk flashback från mitt liv för 50 kilo sedan.
Åh herre min je....
Jag visste inte om jag skulle skratta, gråta eller ringa Paul Watson.

Men jag kan iallafall med stolthet säga att jag har kommit långt!
Och jag ska ALDRIG dit igen!

Min söte G severar citronkaka till kaffet idag.
<3

Fan!!
Tyvärr är det ju så att jag måste söka arbeten som jag är kvalificerad till, oavsett om jag vill ha jobbet eller ej.
Jag vill ha min kockutbildning, thats it!
Men nu har jag sökt arbete som telefonintervjuare. Och tyvärr lär jag väl få det. Så istället för att få göra det JAG vill så blir jag fast i sitta-i-telefon-och-bli-utskälld. IGEN!!!

Praktiskt ja.. bara 3 mil dit. Och lön, om än skitlön. Men jag hade ju drömmar!!
Jag vet jag målar fan på väggen...

Mitt livs stora hatkärlek...

Vart kan man hitta 17st nickelfria örhängen till grymt bra pris tro?
:-D