Jag är ju "föräldraledig". (Förbannat dum benämning!)
Dagarna spenderar jag med en som är 16 månader och en som snart blir 3 år.
Att passa dessa små är en heltidssyssla. (Ledig my ass...)
Jag kan inte göra något i princip. Städa, tvätta, dona... nästan omöjligt. Ja tvätta ÄR omöjligt för tvättstugan är 4 trappor ner och ingen hiss. Jag kan helt enkelt inte släpa ner dom och tvättkorg. Att lämna dom ensamma ens 3 minuter är inget alternativ.

Men idag tog dagen en oväntad vändning! O skickade sms och frågade om han fick komma hem för han hade spytt på skolan. Att han är sjuk är så ovanligt så är han sjuk är han det verkligen.

Så nu ligger han på soffan och tittar på tv med dom små. Jag kan äntligen köra tvättstugerace och städa kök! PARTY!!!

:-D

Min fjortonåring är ack så envis...
Han smiter ut i foppatofflor utan strumpor, oavsett väder. Så även igår, trots att det snöade.
Jag har tjatat, gnatat, pratat... Inget hjälper. Då tog jag till pedagogikense triumfkort - hot.
"Nästa gång du går ut i foppatofflor, med eller utan strumpor, tar jag saxen och klipper dom i småbitar!"

Igår när han kom hem stod mor med saxen i hallen och frågade lugnt: Ska du göra det själv eller ska jag?

Buttert men utan protest klippte han tofflorna i bitar.

Problem solved.

Det är patetiskt.
Det här kommer bli en jävlig dag helt enkelt. Känner det redan nu... Jag stressar upp mig. Och det kommer fortsätta hela dagen tills jag är där.
Fjolla!!

Idag är dagen D för Tant A.
Jag är skitnervös redan nu, men ändå mer bestämd än nervös!
Ikväll ska jag till gymet, och när jag lämnar den byggnaden ska jag gå därifrån som MEDLEM och vara inbokad på minst ett pass.
Det är stort för mig det här!

S har på sin sv skrivit en novell, som JAG tydligen göra en illustrering till. Ja alla i klassen har gjort det och alla föräldrar ska göra detta...
Jag behöver teckna...
1 trappa i 55° lutning med en 5,5m lång rail.
1 blodig pojken med trasiga kläder och
bruten arm.
1 limegrönt gips.

Och en talande illustration av titeln. Såklart.

Jag som har nog utmaning med att skriva läsliga köplistor!!
Oh maj gawd...

Inte fick jag sova inte. O kom hem och frågade om han fick följa en kompis hem. Inte kunde jag säga nej, han ska väl inte lida för jag är trött. Jag frågade försiktigt om han kunde ta det imorgon... Men han svarade med det väntade "Snäääääääälla....?!"
Och jag var för trött och för ledsen för att förklara. Så han smet, klart han får gå till kompisen.
Sova får jag sen!

Zzzzzz....

Jag är så hemskt trött så tårarna rinner. Det var verkligen ingen rolig natt... Nu sitter jag här som en zombie och väntar på att O ska komma hem från skolan. Han ska få ta hand om sina småbröder så jag får sova ett par timmar. Tänk vilken tur det finns storebröder och Pay-Per-View.

Det bidde visst bröd ändå! *ler stolt*
Första plåten lite för lite gräddad.
Andra plåten lite för mycket gräddad.
Perfekt, då jämnar det ju ut sig på slutet! Och det ska synas det är hembakat, sådeså.

Grötbröd kära vänner, grötbröd!