Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute!
Jag gick in, packade in mjölken i kylen, bryggde kaffe och startade tvättmaskinen.
Noterade att barnen trots allt var där dom skulle, det gick bra därute. Men med 15 minus ute så blir såklart inte leken så långvarit och nu plaskar dom högljutt i badet!
Själv sitter jag ett par meter ifrån och smuttar på mitt nybryggda kaffe.
Maken är på förtroendemannautbildning och ska spendera natten på hotell. De två äldre ongarna har inte kommit hem från sina respektive högstadium än. Till middag vankas vitlökskyckling och ris och om en gnutta energi sen finns kvar kanske jag bakar några limpor att lägga i frysen. Vi får se, kanske det får vänta tills imorgon.

Så, en dag i mitt liv som "MedelSvensson". Jag tror nog att jag är ganska normal va?

När jag var yngre, en sån där tonåring ni vet, då var den stora skräcken att bli en "MedelSvensson". Att bli beige, tråkig, normal. En i mängden.
Men när jag funderar på mitt liv idag är det precis det jag är. Det är ett sånt där vanligt liv, utan sensationer och drama. Och ack vad lycklig jag är över att det är så!
Livet som "MedelSvensson" är så otroligt underskattat!
Mycket bättre än såhär kan det ju knappast bli!