Livet... som oftast.

Direktlänk till inlägg 30 oktober 2012

Så var det gjort.

Av Anna - 30 oktober 2012 12:52

Ja då var det gjort, något hemskt och oundvikligt. Det känns rätt, och fördjävligt!
Min S... Han har en för honom mycket mycket viktig vän. Hon betyder så enormt för honom. För en pojke med autism, en pojke som tidigare inte grejjat det sociala med andra barn, är en vän på den nivån så stort. Han kallar henne för sin pusselbit. Hon har sina problem även hon, och går i särskolan.
Hon har i förtroende berättat saker för S, som han i sin tur känner är fel på något sätt. Så min S har gått och grunnat på det, och det slutade med att han gillrade en fälla. Han slog på sin mobil på videoinspelning och gömde den i fickan. Sen bad han henne berätta igen...
Inget av det här visste jag något om. Det kom som en kalldusch när han igår bad mig lyssna på inspelningen. Han hade bestämt att han skulle låta mig och hans assistent på skolan få höra. Det rör mig att han reagerat på att något kändes fel. Vad jag fick höra var bland annat hur denna flicka berättar om ett tredje barn, även han med problematik som gör att han går på särskolan, som både hon och S är kompis med, hur han "tvingat mig att hålla hans pung och pussa honom på munnen". Hon säger också att hon vägrat ta i "den"...
Allt gjorde mig så förtvivlad!!! Jag vet att S kommer i kläm här. Hon har berättat i förtroende och det sätter honom i en jävla sits. Han kan förlora sin pusselbit. Och han kan bli väldigt utsatt av den andra pojken. Men jag KAN INTE titta åt annat håll! Även om det drabbar min S.
Jag vet att den här flickar ljuger abnormalt mycket. Men hon berättade även sådana triviala saker på inspelningen som för mig tyder på att hon inte bara satt och ljög för att på något sätt imponera på S. Och även om jag vet om hennes ljugande så måste jag agera. För finns det ens en liten microminimal risk att hon inte ljuger... Som vuxen har jag inte rätten att inte göra något. Inte heller har jag rätten och kunskapen att avgöra om det är sant eller ej. Så, antagligen på bekostnad av S's vänskap, har min man och jag idag lämnat den ljudfilen till Soc här, och gjort en anmälan till dom om det. Flera gånger sedan dess har en handläggare på Soc ringt och frågat mer, så jag vet att bollen kom i rullning direkt.
Jag är så ledsen för S. Han vill vi ska lösa det här utan anmälningar, utan att blanda in folk. Han är så rädd att förlora henne. Och jag är rädd att han får rätt.
Men om så är fallet så får jag lägga allt jag kan på att stödja honom, få honom att förstå och resa sig igen. Jag kan inte göra på något annat sätt.
Jag kan laga honom. Men jag kan inte laga henne.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

...

Av Anna - 4 mars 2015 18:40


Av Anna - 13 januari 2015 14:09

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Av Anna - 10 december 2014 17:07

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Av Anna - 8 december 2014 11:09

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Av Anna - 7 december 2014 18:45


Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...

Ovido - Quiz & Flashcards