Ikväll blir det glöggpremiär! Hallon/lakritsglögg minsann. För mig som då och då knarkar Hallon/Lakritsskallar måste det här bli en hit ju! *gnäggar nöjt*

Igår var jag på en mässa med de städgrejjer vi använder på jobbet. Där vann jag högsta vinsten i ett lotteri. Det är unikt, jag vinner aldrig något ju!!
Vad jag vann? En dammsugare.... Hrmpf... *gnäggar mindre nöjt*

Jag har en syster som bor bara några mil bort men som jag knappt har någon kontakt med. Anledningen till den bristande kontakten är hennes hem som är en sanitär olägenhet pga djur. Men djurmängden har minskat enormt och jag börjar känna att vi kan hälsa på henne igen. Besöken följs av dusch, klädtvätt och biltvätt men ändå.... Hon kan pga sinhälsa inte komma hit, hon går med syrgas pga KOL, astma och kronisk bronkit och väntar på nya lungor.
Nåja, såhär var det...
Jag pratade med vår gamle far häromdagen och han berättade att min syster berättat att det hon längtar mest efter i hela världen, förutom lungor, är pannkakor med jordgubbssylt och grädde.
Hon har inte ätit det på många, många år eftersom oset när hon steker mat är rent livsfarligt för henne. Alltså lever hon på kokt eller micrad mat.
Naturligtvis kände jag att DEN drömmen kan jag ta hand om, och min 15-åring hakade på. Han stod imorse och stekte pannkakor i två timmar, sen vispade vi grädde och köpte en fin burk sylt och hoppade i bilen. Jag köpte en förpackning fryspåsar med så hon kunde portionsfrysa den del av jättetraven hon inte orkade äta upp. Syster hade inte en aning om vad som var på G och jag lovar att det är ganska unikt att se någon SÅ glad och tacksam!! Satan vad lyckat det blev!!!
Hon var så obeskrivligt lycklig så det blev nästan genant... Jag lovade att göra om det, och självklart ska vi det!

Igår upptäckte jag att någon smält min stora rulle med gladpack. Eftersom det är just en STOR rulle tänkte jag att om jag skär bort de yttre varven så löser det sig. Men gladpack är ofattbart segt så jag kämpade hårt med det. Maken tittade och sa: Vafan skär dig inte nu!!
Joo, det ska jag, svarade jag ironiskt som man gör på dumma kommentarer.
Maken hoppade i bilen och for på affären...
Och SMACK så satt kniven inkörd 2 cm djupt in i handen. På ovansidan nedanför tummen. Jag fick DRA ut den och en grov stråle blod bokstavligen duschade mig och golvet. Jag fick tag på en t-shirt och tryckte ihop handen med och ringde maken. Naturligtvis hade han glömt telefonen hemma. Härlig cirkus bidde det, och den slutade med att jag låg på golvet med handen och fötterna i luften.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen som surt meddelade att det minsann bara var att tejpa ihop.
Men inte funkade det! Idag är det lika öppet, jag har facinerat studerat handens fettvävnad och en muskel! Och det blöder bara man petar på handen. Halva tummen har tappat känseln...
nu sitter jag utanför Vårdcentralen och väntar. Hoppas på bedövning och lite broderi, för sen måste jag jobba.
Klantarsel.....

Nu sitter jag med S utanför röntgen och väntar. I onsdags spelade han softball... Den ÄR inte soft den bollen... Hehe
Det misstänks vara en spricka i ett finger, vi får se vad farbror doktorn finner.

Den underbara kvinnan som S hade som assistent i skolan i flera år förlorade sin man i onsdags. Han blev plötsligt dålig och dom fann en tumör i hypofysen. Han skulle opereras akut igår men dog påväg till sjukhuset. Det är så grymt orättvist. Det finns så mycket drägg i den här världen. Så varför måste sånt här drabba dom goda? S är ledsen men vägrar visa det. Och jag är ledsen för hennes skull. Att ens föreställa sig att plötsligt förlora den man älskar och delar sitt liv med... Att plötsligt vara ensam kvar...

Sov gott K!

Nya färger, nya tag... \m/