Igår hade jag inte gått ner ett gram. Så jag blev depp och tänkte att det här funkar inte - jag kan lika gärna ge upp.
Men jag följde schemat, klämde i mig soppa och massor med banan och mjölk. Banne mig var det inte -1kg imorse!! Känner mig onekligen peppad igen!!

Nyss kom G och gav mig en skalm till sina glasögon.... Så det blir visst en tur till optikern då. För att vara under 3 år sköter han glasögonbärandet jätteduktigt!! Men jag är ändå grymt glad vi tog en båge med fria reservdelar, det verkar gå åt en skalm i månaden. Dom kostade en tusenlapp mer än dom andra alternativen men det har vi tveklöst tjänat in redan!!

Nu fattar jag den här jävla soppdieten! Det är så glasklart ju!!!

Om man skiter ut mer än man äter så måste det ju komma någonstans ifrån!!

Klart man går ner i vikt!!

/end sarcasm

Senaste halvåret har jag MINST en gång i veckan försökt sätta en surdegsgrund. Jag har hittils inte lyckats. Jag gör enligt konstens alla regler, men nej då. Jag får bara någon form av död mjölvälling. Det är så frustrerande.

VAD GÖR JAG FÖR FEL???

Jag har tillochmed övervägt om det är fel på luften i lägenheten..

:-(

Jag är inte godis eller sockersugen. Trånar inte ens efter Colan som varit min stora last.
Men FETT!!

Oh my God....

Ge mig ost, bacon, äggröra med massor med smör i!!!

Jag hoppar runt och läser bloggar i mängder. Och allt för ofta blir jag förbannad. Folk har så rubbade åsikter, så egoistiska sätt att leva, ibland rent vidriga sätt att behandla sin familj.
Och småtjejer som postar sitt monilnummer rakt upp och ner och uppmanar folk att smsa för dom har "zååå azdööööötråk"?! Mamman inom mig skriker i panik när jag ser sånt. Det här är INTERNET!!! För guds skull, fattar ni inte vilka dårar som finns här??

Jag får verkligen idka självbehärskning här. Hålla käft så att säga.

Men.... argh....

Visa ditt stöd för kampen mot bröstcancer!

Det finns många mycket enkla sätt att bidra och visa sitt stöd.

Visa att du stödjer kampen mot bröstcancer med Rosa Bandet!
Det kostar 25:- och av dessa går hela 23,50:- direkt till kampen mot bröstcancer!

Du kan även bidra genom att smsa till Cancerfonden:

SMS:a BESEGRA 5537 till 72988 för att skänka 50:- till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan.
Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5537 Johan Ek

SMS:a ROSA till 72988 så bidrar du med 50:- till Cancerfonden och får ett digitalt rosa band i mobilen. Om du skriver in ditt namn efter ROSA kommer det att synas när gåvan visas på webben. I annat fall blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: ROSA Johan Ek.

Du kan även smycka din Facebook-profil med Rosa Bandet för ynka 10:-, eller varför inte starta din egna Rosa Bandet-insamling hos Cancerfonden

I butikerna runt om i landet finns även rosa produkter av många olika slag. När du köper dessa går en viss del av priset till kampen mot bröstcancer.
Kolla här!

Tänk på att även om du inte har möjlighet att skänka en stor slant, så är faktiskt något så litet som en rosa plastpåse på ICA för 3:- ett bidrag även det.
Många bäckar små!!

Känner du dig lite tveksam till att skänka pengar, kanske undrar du vad som händer med pengarna efter de lämnat din ficka?
Läs vad som faktiskt händer med pengarna:

Jag har just sett dokumentären Mitt sista år.

"Vi får följa cancersjuka Neel och hennes familj under de sista månaderna i hennes liv. Neel är en stark och engagerad kvinna och har alltid varit familjens centrum. Men detta förändras allteftersom sjukdomen fortskrider."

Hon och hennes man har tre barn i 20-års åldern. Ja den yngsta flickan kanske inte ens är det.
I den här dokumentären får man vara med under Neels sista månader, hon väljer att avsluta sitt liv med dödshjälp. Det görs i hemmet och familjen sitter med på sängkanten. Dom tar farväl, och sekunden senare är hon borta. Jag grät som ett barn! Sörjde med hennes barn och kände så enormt för dom. Jag vet ju, känner känslorna, jag har varit där.

Paniken, sorgen, rädslan. Vilka flashbacks jag fick.

Så när eftertexten rullades upp visade det sig att pappan avlidit han med, 3 månader efter mamman.
Så fruktansvärt tungt det måste vara för dessa barn.

Dokumentären finns här om någon vill se den:

Mitt sista år / UR Play