S är sjuk. Och det råder ingen tvivel om vilket kön han tillhör. Ack så synd om, ingen i hela världen lider mer än han gör. Han hasar gnyende runt i flanellpyjamas och drar runt på ett stort täcke. Han har rejäl feberfrossa, han huttrar och kan knappt prata, mer än att tjata om febertermometer, vatten och Alvedon.
Termometern visar dock tydligt att febern han lider så enormt av inte finns.
OM han vore så sjuk och lidande som han anser skulle detta ynk och gnäll vara lätt för en mor att hantera. Då kan man dalta, ta hand om och ösa omtanke över.
Men nu driver det mig till vansinne!!
Teater, det är vad det är! Visst, han har nog lite förkylning, det köper jag. Men snälla, skona mig från Febershowen.
Ge mig styrka någon, innan jag gör ett radhalsband av Alvedon och stryper honom med!

JAG TRIVS INTE HÄR!!

Hur jag än fipplar och pillar med färger och tramsar så tycker jag det ser för bedrövligt ut här. Därtill känner jag mig onekligen malplacerad, som intryckt i en ungdomsgård. Jag vet inte vart jag ska ta vägen... Jag VILL blogga, men platsen gör att lusten sakta försvinner, droppar av mig.

Läkaren skrev motvilligt ut Coccillianan... och gav en lång föreläsning om att det faktiskt är ett narkoticum, morfin, farligt farligt och jag måste vara väldigt vaksam så ingen missbrukare stjäl flaskan. Osv osv osv.
Nu har jag hämtat flaskan och snillet till läkare har ordinerat överdos!
Med alla dessa uppläxande moralkakor borde han väl vara lite nogrannare med doseringen... Pinsamt.
Tur att både mor och apotekare har ögon och förstånd. 

Min stackars G har norra Europas värsta skrällhosta och magsjuka på det... feber och "aj öja" med.
Skrällhosta och räserbajs är ingen bra kombination kan jag meddela.
Idag blir det alltså farbror Doktorn för stackars G. Han har knappt sovit alls senaste två nätterna så nu ska jag be om Cocciliana så han får sova.
A är hostig han med, och S ligger hemma med feber. O är sur över att han aldrig blir sjuk...

Dags att klä på och fara till vårdcentralen. En måndag morgon där, DET blir skoj.

Jag har bokat in fyra dagar på rad med träning nu.
Måndag - genomgång av alla redskap + ett pass EasyLine Cirkelträning.
Tisdag - Zumba.
Onsdag - GetUp Cirkelträning.
Torsdag - Vattengymnastik.
Jo, jag tar mig vatten över huvudet denna vecka, så är det. Men jag vill så gärna testa Zumban med. Tanken är tre pass i veckan egentligen, så det är bara en tillfällig grej detta tror jag. Först efter nyår hade jag tänkt fylla på veckan med 1-2 pass ju...
Troligen blir veckan plågsam. Jag har djävulskt ont i muskelfästena på låren. Varje steg känns som en yxa inhuggen i låren. Jag kämpar på, och tänker att om jag bara fortsätter går det över!!

Nu har jag firat M som fyller år. Motvilligt, jag hade absolut ingen lust. För fridens skull är det ändå gjort.
Hon fick:
En liten visdomsbok som genomgående handlade om att man ärsin egen lyckas smed, och att man måste våga för att vinna.
En tidning som heter Bootcamp Hemma, som innehåller övningar och riktlinjer för att komma igång med viktminskning och träning.
Ett handskrivet kort med adressen till gymet, ifall hon glömt vart det ligger...
Ja och en flaska vin som blivit stående eftersom jag valt att sluta dricka. Jag föreslog att hon skulle dricka den och fira avskedet till sitt gamla liv.

Piken var tydlig, och uppmärksammades!
;-)

Nu glider G omkring på en sån här och A sitter på släpet och åker med.
Tack Plasto, men jag tycker ändå inte om er.

Asylsökande barn på Öland får ingen skollunch. Anledningen är att utbildningschefen Jan Bylund anser att asylsökande redan får bidrag som bland annat ska täcka kostnader för mat. Således ska barnen äta hemma istället.
Är det här barn som går på vanlig kommunal skola tillsammans med svenska barn? Fungerar det lika på Öland som här - ja då är det så. Och vad fan tänker då dessa makthavande stofiler med?? Är det något dessa barn behöver så är det väl att få vara med i gemenskapen, vara som dom andra! Att förbjuda dom att delta i skollunchen är rent ut elakt, iallafall enligt mina värderingar. Dom här barnen har nog helvete ändå tror jag. Dom kommer till en för dom ny värld, med nytt språk och helt nya sätt att leva. Antagligen bär dom mycket i sina små ryggsäckar från hemlandet med för det är nog få som kommer hit utan anledning till att fly.
Dessa barn är redan utsatta, och någon kostymsnubbe beslutar att nu ska dom utsättas mer, här ska urskiljas ordentligt.
Det må så vara att dom har tänkt fel i bidragen, kanske ska dom inte ha dubbelt bidrag för lunch. Men fram tills det är löst så är det banne mig upp till dessa kostymsnubbar att se till att de asylsökande barnen behandlas lika som dom andra barnen! Lägg om bidragen så barnen får rätt att äta på skolan.Skärpning Öland, för denna urskiljning är rent ut vidrig.