Det regnar här enligt prognosen men i verkligheten är det kvalmigt så det känns som man kvävs. Äckligt, tryckande luft som totalt suger energin ur mig. Jag är helt slut!! Bara att resa mig ur soffan får mig att vackla... Ge mig det där regnet nubtack. Jag behöver det! Krydda gärna upp det med ett rejält jävla åskoväder med. Snälla?

Plötsligt sa det bara poff och det är nästan läggdags.
Pappa ringde nyss, från grannbyn, helt oväntat. Han bor ju egentligen 60 mil bort, och förväntas då hålla sig där.
Men i grannbyn har jag en syster, som väntar på en lungtransplantation. Imorse ringde dom och sa dom hade en passande lunga och en ambulans kom och körde henne till ambulansflyget fort som fan. Far, född 1931, hoppar då i bilen och kör upp för att vara hundvakt åt henne... (Jag begriper inte riktigt, hon har vänner i byn liksom?)
Väl nedkommen till Göteborg meddelar dock polisen att den tilltänkta lungan sitter i vad dom misstänker är ett mordoffer och får således inte transplanteras. Så hon får flyga hem utan ny lunga imorgon. Lite snöpligt!!

Lite kvällsfika i solnedgången.

Ibland undrar jag om läkaren grundlurat mig och gett mig sockerpiller istället för SSRI. Senaste två veckorna har jag varit explosiv. Som attackberedd 24/7. Och nej, det ÄR inte PMS, då är jag betydligt värre... ;-)
Men jag antar det är för mycket grubbel som ligger och pyr i bakhuvudet och förgiftar för mig. Pengar, trasiga bilar, tonåring, vikt, fysiskt mående, hunden, boendet... Det är för mycket saker som fan inte går som dom ska just nu.
Jag vet att allt löser sig på något sätt, det gör det ju alltid. Men just nu känns det som det är FÖR mycket. Främsta problemet är hunden.
Jag vill ha honom. Karln vill inte. Ungarna vill ha honom men varje litet försök att få dom att engagera sig resulterar i krig. Prommenader som dom tvingas ut på blir så korta som möjligt, och under protest. Och det här är en fysiskt och mentalt aktiv hund som behöver MYCKET på alla plan. Det känns inte schysst mot hunden, och inte mot mig om jag får vara så egoistisk. Jag har inte tiden att ta allt själv jämt. Och det blir hunden lidande av. Och som följd blir det tjafs mellan alla här hemma. Fucked up.
Så jag vet inte hur jag ska göra. Kanske det enda vettiga vore att låta hunden flytta? Jag blir ledsen för än en gång gick jag på att tro fler skulle visa engagemang.

Jag och grubbel är ingen bra kombo...

Men mitt i allt är jag glad med!! Idag gick jag ner i arbetstid. Jag har slutat på ena förskolan och behöver inte längre flänga runt på två arbetaplatser. Istället får jag mer tid med mina minsta huliganer och det tycker jag om. Jag tror att huliganerna uppskattar det med.

Ikväll lyxade vi till det ordentligt med middag på pizzerian. Bröllopsdag ni vet...
Det var ju kanske inte pizzerian som var lyx då, utan fenomenet att äta utan barn! Vi fick alltså åka själva, utan laget i släptåg, utan stoj, bråk och tjat. Bara VI ju! De stora passade snällt de små, och vi njöt av lugnet.
Med 4 barn är det en lyx man sällan upplever, och så mysigt.

Jag åt en grekisk sallad och maken en Calzone...
(Grekisk sallad ska väl ha svarta oliver för böveln?)
Men gott var det!!

Den som har känt hur ensamheten slår,
han är för stolt att visa sina sår
och går där ensam genom alla år.

Den som behöver människorna bäst,
han fruktar också människorna mest
och går ibland dem som en okänd gäst.

Anna Greta Wide

Kalvdans

1 liter råmjölk
1 liter gräddmjölk
2 krm salt
2 tsk kanel
1 tsk kardemumma
4 msk strösocker

Blanda allt, häll i form/ar.
Grädda i 140* i ca 60 min eller tills dom stelnat. Dom ska vara dallriga!!

Ätes ljummen med mjölk och kanel, eller med sylt eller bär

Nu är det vitt. Så vitt som jag vill ha det, just nu alltså.
Jag försökte faktiskt att skaffa mig en ny blogg, på wordpress. Skapade den, men kom mig inte för att skriva ett endaste litet ord. Men skriva känner jag ändå att jag behöver. Tyvärr drabbas jag av prestationsångest - jag har ju inget att skriva... Och när den tanken kommer tar det inte många dagar för bloggen att dö. Men sån är jag, och här är jag igen.

Idag är det 15 år sedan jag gifte mig. I kommunhuset, med inropade vittnen från väntrummet. Den långa ceremonin valde vi, den tog hela två minuter. Vi var klädda i jeans och t-shirt, han kom direkt från jobbet och jag kom hemifrån släpandes på en 9 mån bebbe. Efteråt delade vi på en mjukglass vid korvkiosken, och sen gick vi till ICA och köpte mjölk. Romantiskt? Nej kanske inte... Men ack så hållbart!
Med tanke på att vi faktiakt flyttade ihop samma dag som vi träffades så tycker jag att vi gjort det här jävligt bra! My soulmate and I.
<3

Jag donar i köket just nu, kokar kalvdans. Första gången jag gör den själv... Lyckades få tag på råmjölk igår då vi var på kosläpp. Jag älskar kor! Herregud... Dom där stora kolosserna släpps ut och dom får verkligen psykbryt och tror dom är fjärilar som flyger fram. Marken vibrerade och luften skälvde av djupa bröl!

...om en stilren, vit blogg med svart text och ett oändligt hav av ord och tankar.
Jag saknar dig bloggen. Så är det faktiskt. Saknar hur du sorterar mig fri från vanvett och funderingar. Saknar.