När jag var tonåring stördes jag enormt av min mammas läppstift. Det var alltid en dov, rödbrun nyans som man knappt såg. Väldigt diskret! Jag trackade henne lite för det, kallade det för nyansen "Ursäkta-att-jag-finns-till". Själv sprang jag runt med svart läppstift och tuppkam...
Nu i vuxen ålder har jag slagits av hur fint hennes läppstift var! Och jag har desperat letat efter en liknande nyans för samma effekt.
Och jag har hittat den!! Men hur jag än försöker så får det mig att se ut som jag ska ta ett varv på Malmskillnadsgatan.
Varför kunde jag ha ärvt den där chokladbruna huden och dom nästan svarta ögonen? Nejdå, jag har samma härliga pigment som magen på en död gädda.

Jag måste uppmana er alla att besöka bloggen Nunofagun!
Det är en ren njutning att suga i sig hennes ord och tankar helt enkelt.
Min stora idol här i bloggvärlden!

Besök Nunofagun NU!

http://www.nunofagun.bloggplatsen.se

Jodå, jag lever, om än knappt. Hade jag varit en häst hade dom gjort lasagne av mig för länge sedan. Influensan går om och om igen på oss. Vi blir kry så pass att vi får upp hoppet, sen tar det om igen. Stackars A har varit så illa så det var på gränsen till inläggning. Förkylningsastma gör alltid allting värre för honom. Dessutom fick han dubbelsidig öroninflammation. Så honom får vi tvinga i 3 astmamedeciner, febernedsättande, hostmedecin och penecillin. Med betoning på tvinga... Vi måste vara två som gör det, en som håller i och en som ger medecinen. Och han blir så paniskt ledsen. Det känns för jävligt att göra så, men vi måste ju. Men nu äntligen är febern borta och imorgon är sista dagen med penicilin. Så nu blir det lättare. Om jag nu kunde få slippa hosta lungorna ur mig varje natt skulle jag vara tacksam.