Nu finns jag visst på Twitter med!
@everydaygodess

Ack vad modäääärn jag känner mig!!
:-D

Mitt förutfattade avog till denna jobbcoach var ju heeelt fel. Hon visade sig vara jättetrevlig och hjälpsam.
Så fel man kan ha!
:)

Hon verkade hemskt villig att ge mig den utbildning jag suktar efter. Nu ska jag fundera och läsa på, känna efter så det är rätt och inte bara ett infall.

Nu är jag duschad, påklädd och på språng. Jag har hunnit prata med ALFA-kassan och nu ska jag till AF för att träffa min "jobbcoach".
Ni vet hur det blir ibland, man träffar en människa och av ren instinkt avskyr man denne innan han/hon ens öppnat käften. Så är det med min "jobbcoach"... Jag har ingen som hellst anledning att inte gilla henne men jag tål henne inte. Visst kan jag enkelt byta men jag är av åsikten att hon ska få chansen att visa att jag har fel.
Vad hon ska coacha fram vet jag inte. Praktik kanske?
Jaja, off we go!

Grannkommunen söker Skogsrådgivare och jag undrar jag... Kanske jag skulle söka jobbet? Jag kan som se mig där ute, sittandes i mossan och medla mellan gran och fur. Stötta de små lövträden som känner sig förtryckta... Tala ungslyn till rätta och krama tallar som känner sig ensamma och orotade på hyggena. Jo, det skulle nog passa mig. Trollen och ekorrarna som arbetskamrater.

Nu har jag inte sett något livstecken från Syster B sedan 16:e februari. Då skrev hon att hon skulle komma hit den 22:a. Vilket hon ju inte gjorde.
Jag försöker att inte bry mig, att inte offra tid på henne. Men naturligtvis kan jag inte låta bli att fundera...
Varför tystnaden? Lever hon? Har hon fallit tillbaka i missbruket?
Eller är hon tvångsintagen igen? Isåfall inom vilken instans... Fängelse, sjukvård eller psyket? Eller är tystnaden ett val hon gjort för att testa mig??
Även om jag försöker intala mig annat så kan jag inget annat än konstatera att hon måste betyda något för mig. Vad vet jag ärligt talat inte än. Men om jag inte brydde mig alls skulle väl inte mina tankar dras till henne.
S har slutat fråga och undra, men jag vet att han varje kväll går in på FB och kollar om hon är där. Från det att dom fick kontakt tills hon blev tyst nu har dom chattat där varje kväll kl 21.00 och det blev rutin för honom. Det betydde mycket för honom. Tystnaden oroar honom mer än han vill visa.
Visst skulle jag kunna skicka ett sms och fråga henne men jag VILL inte. Jag kan inte riktigt förklara den oviljan... Kanske är jag rädd för att få veta.
Men jag undrar...

Jag postar inte foton med personer, egentligen. Varken mig själv eller mina barn. Egentligen.

Men denna bjuder jag på!
Söta A, feberfri och pigg nog att busa och skratta lite. Min lilla älskling!

Jo det är faktiskt så att ögat njuter inte av en latte utan skum. Gommen må vara nöjd, men det SKA vara skum.
Så hosta och helvete till trots måste jag nog arsla mig ner till ICA och köpa mig en Latte Art idag. För idag är en lattedag.

Så länge är det. Idag.
Jag önskar jag hade större plats i mitt hjärta för dig mamma, det gör jag faktiskt. Jag önskar jag kunde sakna dig mer än jag gör. Tiden läker alla sår sägs det, men det är en stor lögn. Men kanske kan skadan göra lite mindre ont med tiden? Jag sörjer inte din död, jag saknar inte den person du var. Men jag saknar den mamma du kunde ha varit, och sörjer att jag aldrig fick träffa den mamman. Jag tänder ett ljus ikväll, för mamman jag inte hade, och hoppas att jag någon dag ska kunna sörja den mamma jag hade.