Nu sitter jag här, ensam i ett tyst rum med min bok. A är inne på sin avdelning utan mamma, han har fruktstund. Vi ska se hur han grejjar att vara där utan mig.
Man kan ha det sämre faktiskt. Jag njuter verkligen av tystnaden. Det är svårt att tro att det här huset är fyllt till bredden med barn. Väggarna måste vara grymt bra isolerade!

O fick sin operation igår! Det gick bra och jag är så imponerad över hur duktig han var. Han låg där så rädd så han skakade och andades ryckigt, men inte den minsta protest eller gnäll. Han var fantastisk!!
Tyvärr var inte de tre kirurgerna det... Deras förmåga att hantera barn var under all kritik. Dom var lika pedagogiska som ett kvastskaft. Vart var empatin? Jag funderar på att skriva ett brev dit och vänligt men sakligt ge dom min syn på det. Funderar...

Det här med inskolning är himla kul, dagen blir som helt slaktad. Kl 09.00 börjar G. Klockan 10.00 börjar A. Sen slutar A klockan 11.00 och G klockan 14.00 Att åka hem mellan lämningarna är ingen mening... Så jag och A häckar i bilen en timme. A får psykbryt om bilen står stilla så vi bränner bensin, mindre bra...
Men inskolningen går jättebra! Han trivs, och leker för fullt. Sångstund är toppen!

Idag, i detta kaos, kommer hyresvärden för att byta ett fönster, byta kylskåpet och laga ett element. Jag bokstavligen hatar att släppa in folk och hoppas innerligt han kommer när jag inte är hemma. Fast nytt kylskåp vill jag ju ha... Väntat mer än ett år på det. Hyllorna är trasiga så när man minst anar kommer allt ut när man öppnar kylskåpsdörren. Jättekul när marmeladburkar flyger ut och krossas på gammalt trägolv.

Gymet igår gick bra! Jag tog det lugnt och ryggen mådde faktiskt bra av det. Spinning ikväll, jag får ta det lugnt där med.

Efter gymet ikväll ska jag på en föreläsning igen. Ikväll handlar det om hur man stärker barns självkänsla.

Imorgon är stora dagen D för O som ska operera bort ett stort födelsemärke från huvudet. Gissa om han är nervös? Men Embla hjälper, på alla plan!

Jag ser, helt appropå, för djävlig ut.
Något jag inte nämt är mina tvångstankar... Jag har inte tid att förklara dom nu, men resultatet av dom är att min hals är täckt av illröda sår. På sån nivå att jag skäms att visa mig. På något sätt måste jag lägga av... jävla idioti är det. Jag har försökt, men jag får abstinens.. saknar mitt rubbade beteende.

Jaja... är det inte det ena så är det det andra.

16:15 far jag till gymet för lite EasyLine och crosstrainer, ryggsmärta till trots. Om det är smart vet jag inte, men jag känner att jag VILL. Det onda har flyttat sig från nedre ryggen till vänster höft... Det känns som jag har en kniv inkörd i höften bakifrån. Kanske dags att gå till Farbror Doktorn, men jag drar mig inför det för jag behöver verkligen prata med honom om psyket och min medecin med. Den gör mig inte gott längre...
Jag har inga känslor, blir inte glad, arg eller ledsen. Jag bara är. Som avtrubbad. Jag vill känna!!

Nu inkräktar dom i min sfär. Mitt hem. Min trygga zon där ingen eller inget får störa. Jag tycker inte om det, mår dåligt. Jag får ont i huvudet och magen, kan inte slappna av. Små korta andetag.
Du är min bästa vän, men snälla försvinn ur mitt hem nu. Åk, snälla åk hem!!

Idag går tankarna till liten Leo. Du fick aldrig chansen att bli annat än älskad och saknad. Nu får du sträcka ut dina små vingar i Körsbärsdalen och bara ha det varmt och skönt.
Sov gott vännen.

Även om jag inte känner dig (er) så känner jag i själ och hjärta för dig (er).

Jag längtar så obeskrivligt till den dag jag för första gången får lämna G och A på dagis 5 timmar och fara hem och vara ENSAM. Bara jag! Inget barn att anpassa sig efter, ingen att ta hänsyn till. Fem långa timmar för mig själv!
Jag längtar...
Och dom fem timmarna ska jag städa så svetten stänker. Köket först. Jag ska skrubba skåp och knäskura golvet. Det ska bli underbart! Och RENT!!!
Snart så!!

Idag går det segt...
Jag har ätit frukost och druckit en kanna kaffe. Duschat rejält med scrub och inpackning. Smort duktigt och återigen gett mig på kaffet. Men konverteringen till mänsklig form verkade avta redan vid 7 imorse och jag sitter obönhörligt fast i zombiestadiet. WTF då? Orkar väl inte hasa runt såhär heller!
Om två timmar ska jag, mitt ryggskott och S köra gamla möbler och skrot till återvinningen. DET blir kul... inte. Men det måste bli gjort. En tur till byggfirman för att hitta 4 hyllkonsoller med. Sen måste jag på Apoteket och köpa Embla för O ska opereras och det ska preppas med salva innan. Visserligen är op den 16:e men av erfarenhet vet jag att dom aldrig har inne det jag ska ha på Apoteket, så jag måste ge dom tid att beställa. En sväng till ICA med och köpa en pincett innan Norska Skog kommer och vill investera i mina ögonbryn.
En tråkig dag helt enkelt.

På onsdag börjar A sin inskolning på dagis. Det betyder att inom en snar framtid står jag till världens förfogande. Jag måste hitta något att göra som inte är att byta blöjjor, sjunga Imse Vimse och läsa om hur Bamse och Brummelisa räddar världen. Jag måste hitta ett jobb!
Men Tant A är outbildad och således oattraktiv på marknaden...
Jag ska boka mig en tid på Arbetsförmedlingen och med högt buret huvud klampa in där och säga: Jag är en oskriven bok, gör mig till det som behövs!
Jag vill att AF ska sätta mig på en yrkesutbildning, som leder till ett riktigt jobb. Alternativt ge mig en praktikplats som leder till anställning med internutbildning.
Nu tycker ni säkert att jag har en löjligt naiv tro på AF men vår AF är en av de få som faktiskt fixar saker och inte bara vänder papper. Jag hyser stor tro på dom!
Så vad vill jag egentligen arbeta med? Senaste halvåret har jag lagt många, många timmar på att fundera på just det. Jag har inga drömmar, inget jag kan tindra med ögonen åt och säga att DET vill jag arbeta med! Inget...
Det jag vill är att ha ett riktigt arbete, fast, med human lön och schyssta arbetskamrater. Om det sen är som truckförare, inom äldrevården, som snöröjare, lastbilsshaffis eller i kassan på ICA spelar ingen roll. Jag vet vilka områden jag gärna skulle vilja arbeta...
- Vård inom missbruk/psykiatri/rättsväsendet
- Shaufför, taxi, lastbil, buss
- Väktare
- Kök
Och jag vet vad jag inte vill...
- Skrivbordsjobb
- Barnomsorg
Men jag har inga rena drömmar och mål för jag är välmedveten om att här där jag bor finns inte så många valmöjligheter. Om jag inte vill pendla 20 mil om dagen - och det vägrar jag.
Så ge mig en yrkesutbildning som leder till jobb. Sätt mig i arbete och låta mig få känna att jag GÖR något. Jag må vara outbildad - men jag ger mig jävlar på att det inte finns något jag inte kan lära mig!