Jag och tre av pojkarna har magsjuka.. Som vanligt I might add! Men vi klättrar ju på väggarna här så magsjuka till trots packade vi in oss i bilen och for iväg på picnic! Saft, bullar och muffins på en strand. Doppa fötterna, ramla på rumpan och ha det lite mys piggade iallafall upp allas humör!

Förlåt mig vänner, folk och fän, jag har varit er otrogna. jag lät mig förföras av Twitters inbjudande, spännande yttre, jag fastnade i dess sammetslena klor. Men vet ni? Twitter är ett slukhål. Ett slukhål fyllt av konstiga människor, energitjuvar och enorma egon. Och trots att jag egentligen inte trivdes, trots att jag kände tvivel från dag ett... Trots det fastnade jag i alla dessa armar som drog mig ner i hålet.
Med en mental motorsåg har jag nu kapat deras armar och slitit mig loss.

Vänner, folk och fän, jag har saknat er! Saknat livet som inte är begränsat till 140 tecken! Saknat det som bloggandet ger mitt mående!

Ja, jag är tillbaka!
Ve dig Twitter, ve dig!

Hej kära vänner, jag har inte glömt er!!
Då och då är jag inne och läser, men att ta mig för med att skriva har jag om inte lyckats med på länge.
Ni vet hur det blir..  Tiden går och till slut känns det lite panik att skriva, det blir svårt, hur ska man få med allt, vad ska man skriva. Som när man inte pratat med en vän på länge, man drar sig lite, och ju längre tid det går det går desto svårare blir det. En ond cirkel är född…

Men nu är jag här, och dagens stora mål var att plocka fram datorn och blogga!

Jag är sur på bloggplatsen.se dessutom och funderar på om jag verkligen ska blogga här eller inte. Jag har mailat dom om flera bloggar som är olämpliga att ha på en sida full av barn, men dom ids inte ens svara på mina mail. Inte bryr dom sig om att göra något åt dessa sidor. Den senaste i raden är ju den jag nämnde, med en medelålders man som bland annat blottar sig på foton. Det rör sig inte om många foton där han gör just det men dom finns där ändå och ansvariga tycker tydligen det är okej. Denne man har bloggat i många år och är väldigt aktiv. Att han har psykiska problem är uppenbart men det är ingen ursäkt att godta vissa foton. Hela hans sida är obehaglig.
Visst kan det vara så att jag överreagerar som mamma, men det är mina åsikter och jag står för dom. Men som sagt, Bloggplatsens ansvariga vet jag banne mig inte hur dom är funtade.

Nåja…

En kul, och skitläskig grej nu!
På måndag börjar jag praktisera i köket på en lunchrestaurang/café!
Det ska bli jättekul att få känna på det där med att jobba i kök, för att se om det kanske är kock jag ska bli framåt hösten. 4 veckor ska jag vara där.
Killen som äger stället, och är kock, sa till mig när jag besökte honom första gången:

”Du ska veta det att vi har dom bästa förutsättningarna.
Jag tar inte emot dig som praktikant för att jag måste, utan för att jag VILL.
Du kommer inte och praktiserar för att du måste, utan för att du VILL.
Det här kommer bli toppen!”

Jag tycker det var en underbart schysst attityd, lugnande.
Men jag är nervös… Jag har varit hemma 4 år!! Jag kan ju inget annat?!
Jag inbillar mig en massa dumt, att jag ska misslyckas, göra bort mig totalt…
Jag VET ju att det inte är så, men ja… Jag blir så jäkla nojjig. Hela jag rinner över av TÄNK OM?!

Sist men inte minst har jag varit

ICKERÖKARE 1 MÅNAD!!!

Min gamle far sitter 60 mil härifrån och har fått för sig att jag ljuger om att vara rökfri för att göra honom glad… Det är inte elakt av honom, det är bara det att det är för bra för att vara sant för honom. Han har själv KOL, och jag har en syster med KOL, astma och kronisk bronkit som väntar på en lungtransplantation.
Ämnet är som ganska känsligt för gamle fadern.
Men i augusti kommer han upp hit och då får han SE att jag inte röker! *sådeså*

Nu får ni ger er!!
Hur kan ni godkänna en blogg som denna?
(Adress till bloggen raderad här för jag vill inte sprida äcklets bilder.)

Sidan är mest fylld av skit, inskannade papper och FOTON PÅ DENNA KARL DÄR HAN BLOTTAR SIG!!

Han har haft bloggen i flera år?? Det kan omöjligt vara så att ingen klagat och ni inte vet om den...

Motbjudande med tanke på att det känns dom 90% av bloggarna här är under 18 år. Det här får ni åtgärda snarast.

Jodå jag lever!! Mitt bloggande har som legat på is lite, jag har helt enkelt inte haft lust att skriva.

..........

Och det var här jag hade tänkt att skriva om tiden jag varit tyst... Vad jag gjort, saker som hänt..
Men jag hittar varken orden eller skrivlusten.

Det vill sig banne mig inte ju!

Kort update då:
Jag röker inte!
Jag tränar så svetten forsar!
Jag har ordnat en praktik hos en kock på en lunchrestaurang, börjar 6/5!
Jag har bokat spa 22/4 för att få en djuprengöring och bli av med nikotinhyn!
Vi har pratat om flytt till Svalbard.

Och nu plockar jag bort datorn igen och tar fram en bok istället. 
Förlåt!!
Jag skaaaaa skriva mer. Men inte idag.
 

Ta hand om er kära vänner!

Besök mig gärna på Twitter, där får jag fram livstecken dagligen iallafalll...
@everydaygodess

Nu har jag inte rökt sedan i måndags.
Inte särskilt lång tid att skryta med men ändå en bra start…

Det känns irriterande och löjligt, inte ångestfyllt och jobbigt som jag trodde. Kroppen känns inte som den ens märker att jag inte är ut och röker som jag brukar, men händerna däremot vet fan inte vart dom ska ta vägen. Jag studsar upp och ska ut och röka på balkongen då och då och bara av vana, inte för jag är fysiskt röksugen. Jag fipplar runt i fickorna efter tändaren men hittar ingen. Nog känns det som jag lätt skulle kunna finna en miljon anledningar att tända en cig och göra den berättigad om jag ville, men jag vill inte. Det intresset finns inte. Det enda svåra jag känner är att jag tyvärr väldigt lätt skulle kunna utnyttja situationen och aktivera mitt bitch-mode utan egentlig anledning. Liksom passa på när tillfälle ges, precis som man kan passa på att vara lite extra krävande när man är gravid. Men det ska jag nog kunna låta bli nu när jag är medveten om det.

Nyss åt jag en Cornetto i bilen, och nog fan fann jag mig hålla struten mellan pek- och långfingret som om den vore en fet cigarr eller något! Lätt pinsamt.

I alla fall tycker jag att jag är duktigt, jag är nöjd!
Firade mitt val att sluta med att köpa dom där solglasögonen jag suktat efter ett bra tag.

Nu intar jag soffan en stund för lite slack…
Bagel med färskost, hamburgerkött (Jaaa, jag äter HÄST, shame on me!) vitlök och tomat, en stor mugg svart kaffe och Sofi Oksanen’s Utrensning.

Idag fick jag så äntligen ta mig en tur till gymmet för att gå på spinning. En hel månad sedan sist var det, och den månaden har jag verkligen inte skött mig. Jag har ätit massor med skit, och druckit liter efter liter efter liter med Cola. Konstigt nog har inte vikten ökat, och det är jag tacksam för.
Spinningen gick bra, inte den minsta lilla hostattack fick jag! Det var så jäkla skönt! Back on track nu…
Jag har beslutat att fortsätta leva i sockersöt synd helgen ut, och att ta tag i allt på måndag. Inget mer godis, glass, Cola. Däremot frukost, lagad mat och bra mellanmål. Och gymmet 3-5 ggr i veckan beroende på vad utbudet är för det varierar väldigt.

9,8 kilo ska bort innan sista september på det sättet, gärna tidigare om möjligt.

Och rökningen ska vara ett avslutat kapitel senast sista april. Mer om det sen, men jag har inga som helst planer på att misslyckas med det. Det är som nog nu helt enkelt.