Enkelt och gott!!

Tre dagar i veckan går G på dagis, 5 timmar per dag. Man behöver alltså inte mer lek och socialt umgänge har en byråkrat någonstans beslutat.
Det är paradiset för G, man KAN inte älska dagis mer än vad han gör helt enkelt!
Det innebär dock att dessa tre mornar är det eld i baken på honom från det att han öppnar sina små blå klockan 06.00 Men vi får inte vara på dagis före kl 09.00 Det går att hålla honom relativt lugn sålånge O är hemma, men när han går klockan 08.00 är det kört. Då blir det hysteriskt bråttom och G klär på sig skor, jacka och mössa och vrålar GAGIIIIII!!! Iochförsig snofsigt attvara så duktig att klä sig vid den ringa åldern...
Till slut ger mor upp och sätter ungarna i bilen för att få tyst på honom. Och ALLTID 30-45 minuter för tidigt. Och där är vi nu.
G sitter och lallar i bak och är jätteglad för han är påväg till GAGIIIIII, A kompar muntert och mor sitter och bloggar för att få tiden att gå.
Personalen på macken måste undra varför denna kvinna intar deras parkering tre mornar i veckan...

GAGIIIIII MAMMA!!! GAGIIIIIIIII!!!

Nu släpar jag min möra kropp till sängs och säger godnatt.
Ikväll lägger jag mig leende, stolt över min egen bragd, och jag kommer sova som en baby!

Jag har klarat av min första mycket svettiga timme på gymmet!!!!
Så barnsligt nöjd jag är med mig själv!
Nu är jag helt slut i kroppen, snudd på darrig, men ack vad psyket mår bra.
Ett tag blev det jobbigt när jag började iaktta andra och jämföra med mig själv. Deras prestationer vs mina...
Men så slogs jag av tanken: Ja vaddå? Dom var nybörjare en gång i tiden dom
med! Jag gör så gott jag kan, och det gör dom med.
Det kommer en dag när jag är den som
blir tittad på av en osäker nybörjare med, det ska jag aldrig glömma!

Jag sitter i bilen, allt för tidigt. Men nerverna gjorde att jag var tvungen att åka. Fy fan vad nervös jag är. Och jag hatar mig själv för att jag försatt mig i den situationen att jag fqktiskt behöver utsätta mig för det här.
Nej nu kör jag.

Det närmar sig. Mitt första besök på gymet. 17.00 ska jag träffa 2 kvinnor där och vi ska köra Easyline Cirkelträning. Jag är faktiskt lite nervös... Jag VET att om det inte vore för dom 2 jag faktiskt stämt möte med skulle jag leta ursäkter till att inte gå.
Men jag SKA dit!
Jag har köpt en väska att ha sakerna i... Nu ska jag ta en dusch och sen ska jag packa mina pryttlar.

Ingen tablett sedan i torsdag och jag är onekligen svajjig. Svårt att somna och ett demoniskt humör. Jag är så ilsk, irriterad. Lite yr och ont i huvudet. Ingen matlust...
Det är jobbigt för jag måste verkligen gå konstant fokuserad över att inte låta ungarna lida av mitt humör. Men dom märker ju...
Dom två stora har jag förklarat för så dom vet och förstår.
Men dom små....
Bleh.

Din största fiende är du själv.

Jag har insett att om jag vill ändra något med mig själv och mitt liv, behöver jag tre saker.

Vilja, mod och styrka.

Jag måste ha VILJAN att förändras, MODET att faktiskt göra det och STYRKAN att fullfölja.

Nu vet jag att jag har viljan, och banne mig jag har modet. Allt hänger nu på styrkan. Att tjurskalligt och envist kämpa vidare även om det blir jobbigt och slitigt.

Så mycket tro som jag har på mig själv just nu har jag aldrig haft förr. Jag har vänt mitt sätt att tänka så totalt.

Man väljer själv, ofta omedvetet hur man ska hantera saker.
Och människan är så bra på att måla fan på väggen!!
Men det ska man inte helt enkelt, för vill han dit klättrar han upp själv. Att gå genom livet och förvänta sig att misslyckas slutar inte på något annat sätt än att man gör just det. Självdestruktivt tänkande.
"Det är ingen mening att jag försöker, jag klarar ju inte det."
Man fyller sig själv med skitsnack till den nivå då det blir sanning, ens livsstil.

Eller så bryter man med sitt sämre inre, spottar sig i nävarna och tar sig an livet!

Det är DET jag gör nu!