Igår avklarades julshoppingen. DET VAR ETT HELVETE! Så vansinnigt med folk, och två små pojkar som tyckte det var avskyvärt... Jag fick praktisera djupandning ala profylax mer än en gång kan jag säga.
Men det som skulle handlas kom iallafall med hem, och självklart en hel del som inte skulle handlas med.
Jag anmälde mig till ett zumbapass när jag kom hem för jag kände jag behövde den avslappningen med något roligt. När jag kom dit var det tyvärr inställt så det var bara att surt åka hem igen.
Istället tog jag tag i det där med julgardiner. Jag fick lägga upp dom och böka men nu hänger dom allt där och ser fina ut. Enkla röda längder, helt i min smak. En sån rödfärg som jag kan ha uppe året runt dessutom, så jag behöver inte ta ner dom efter jul. Det kan ju inte bli bättre!!

Idag ska jag åka en tur till M. Jag köpte en julklapp till hennes son nämligen. Häromdagen fick han en smartphone av mig så egentligen behövdes väl inget mer men... Telefonen behövde han och jag hade en till övers så det föll sig naturligt. Nåja, en affisch och ram till den får han i julklapp.

Granen står här i ett hörn och har gjort så sen igår. Jag vet inte hur många gånger jag har hängt upp alla kulor igen... G och A river och sliter, jag hänger upp och profylaxar... Precis som väntat. Plastkulor och torftigt klädd gran, för det är ingen mening att försöka med annat. Inte alls som en julgran ska se ut enligt mig och jag längtar tills det år jag kan gå loss med julgranen som jag vill!!
Men ungarna är nöjda, det är poängen.

Den dag jag inte har barn hemma kommer julen se annorlunda ut. Jag satt och funderade på det igår. Spontant tänkte jag att då kan jag äntligen strunta i julen. Men jag insåg att det kommer jag ju inte... Jag kommer ha en Tant A-version av julen. Med ljus, julblommor och lagom med pynt.
Ljus betyder mycket för mig, jag tycker om ljus. Men med småttingarna begränsas onekligen ljuseldandet med.
Men sen så!

Ja dom börjar bli stora nu S och O. Häromdagen kom S och stammade blygt fram frågan om han kunde få en stor burk RedBull. Eller en liten om en stor var för mycket. Det var så sött att se! Han var verkligen generad och besvärad av att fråga, för han vet att det är åldersgräns och han vet jag är hård på det. Han förklarade varför han ville ha, och frågade samtidigt om han fick sitta uppe en hel natt med en kompis på Skype. Dom skulle alltså spela hela natten. RedBull godkännde jag, för jag såg vilken respekt han ändå har för den åldersgränsen. När jag var lika gammal som honom var det inte energidryck jag tiggde åt mig av mamma, det var 75:or...
Spelande hela natten godkännde jag med, på villkor att det inte skulle ynkas när jag la mig och att det skulle vara tyst och lugnt.

När O hörde planerna hakade han såklart på och han och en kompis till honom gjorde likadant.

Så igår la jag mig före 22.00 och två lyckliga pojkar flinade och sa godnatt. Lite ombytta roller. Vid 04 väckte G mig och banne mig var dom inte vakna då. Men vid 05 gick dom till slut och la sig. Jag misstänker att det lär dröja innan jag ser dom igen idag.

En klok kvinna, Jess, gav mig en liten kommentar vid rätt tillfälle igår. Precis det lilla som behövdes för att jag skulle samla mig och fixa det här med julen, istället för att panika över det. Tack Jess!!

Okej, tiden är knapp. Då får jag använda den väl då helt enkelt. Strukturera, planera och prioritera!

Städa - jag fixar köket och vardagsrummet. Det är ju där vi håller till. Resten struntar jag i.
Julhandla - idag vid lunch åker jag, maken och dom små till Östersund och fixar dom sista klapparna och annat som behövs. Det mesta av maten fixade jag i Åre igår. G's alla julklappar med.
Pynt och gran - det fick S och O i uppdrag att fixa medan vi är i stan ikväll. Ett jobb dom blev mycket glada över att få!
Pepparkaksbak - ja det är inte för någon av oss tycker nämnvärt om pepparkakor, utan bara för att det blir kul för G att baka. Jag tror G tycker det är lika kul om det blir i mellandagarna, sådeså.
Ischoklad - det gör S på lördag! S, min söte Masterchef.

Och se där - nu har Tant A koll på läget igen!! Igår for jag till Åre och handlade en hel del. Det mesta av maten, alla julklappar till G, och allt som saknades till granen. Det som återstår är julklappar till dom andra tre och julskinka. Sen ska lite annat skaffas såklart, så som gardiner, strykbräda, burspån, byxor, blöjjor, välling, tvättlappar... och sånt.

Men jag känner mig lugn, riktigt behagligt! Säkert har jag glömt något, men vet ni... Det blir jul ändå!

Plötsligt och brutalt inser jag att det är julafton på måndag. MÅNDAG!!!
På något sätt trodde jag att jag hade mer tid på mig. Nu blir det panik...
Jag har inte ens pyntat än, för vi har varit upptagna med magsjuka. En hel vecka bara försvann spårlöst! Maten, pyntningar, pepparkaksbak, städning, annat bakande, ischokladen, paketen och shoppingen. ALLT är kvar!!
Oh lord give me strenght!!

Ja det har inte varit mycket bloggande ett tag... Jag har varit extremt upptagen med att torka spya från barn, golv, väggar, toaletter, bord och en lampskärm. Och med att tvätta nerskitna lakan, täcken, kuddar, handdukar och kläder. En rejäl magsjuka i en fyrabarnsfamilj är fan inte att leka med!
Veckan har varit brutal, minst sagt!
Nu börjar alla bli bra och nu inväntar vi de 48 timmar som ska gå innan vi är välkomna in i vardagslunket igen.

Då och då fylls jag av lust att skriva om något litet, just för stunden specifikt, men cencurerar alltid bort den lusten. För jag har en liten rädsla av att det ska verka fånigt... Just dom inläggen skulle ofta bli korta, och just fåniga. Jag tänker dom men skriver således aldrig ner dom... Så slogs jag just av tanken att vad fånigt det agerandet är då! Det är ju min blogg det handlar om. Får jag inte fåna mig här, vart sjutton får jag fåna mig då??
Sånt larv. Nu ska jag sluta fåna mig, och tillåta mig själv att vara lite fånig. Sådeså!

Och med dom orden välkomnar jag kategorin "Meningen med livet..."

Jag begriper mig inte på min Syster B. Inget hon gör kan förvåna mig, men hur hon kommer fram till besluten att göra saker hon gör undrar jag ibland. Nu har hon börjat använda NIQAB. Nej, hon är inte muslim. Hon säger hon tycker det är vackert, och det tycker jag med. Men jag anser inte att det ger mig rätten att gå i niqab. Hon säger också att hon tycker det är kul att se folks reaktioner, att folk ser livrädda ut. Kort och gott tror jag att hon gör det bara för att få uppmärksamhet. Jag är inte insatt, jag vet inget om muslimer och deras tro, det erkänner jag villigt. Men JAG tycker inte om att hon gör så! Jag finner det respektlöst gentemot de muslimska kvinnor som väljer att bära niqab, som väljer att leva med alla de utmaningar, prövningar och motstånd det innebär i deras liv. Hon är 50 år och ateist, hon borde inte bete sig som en rebellisk 15-åring! Först försökte jag intala mig själv att det är för att dölja det utseende hon har efter alla år av hemlöshet och missbruk. Men nej tyvärr, jag ser så tydligt i det hon skriver att det inte är därför. Jag tycker inte om det, och jag skulle så gärna vilja veta vad muslimer tycker om det. Att en icke-muslimsk kvinna använder niqab ennbart i syfte att trigga, provocera och ha roligt åt folks reaktioner. Tyvärr har jag ingen att fråga så jag får förbli ovetande. Jag förstår inte, men jag tycker det är ett dumt beslut av henne.

Syster B fick julkortet och blev jätteglad. Alltså har jag fått bekräftat vilket stödboende hon finns på. Nu har hon spräckt skalle och käke och ska opereras på måndag. Halkat på isen säger hon. Men av naturliga skäl har jag ju mina tvivel. Jag HOPPAS hon i nyktert tillstånd halkat, men jag undrar jag om hon dragit några flaskor handsprit igen? Det är svårt att våga tro på en missbrukare. Jag hoppas hon är okej, att det går bra. Så många år har jag varit totalt känslolös inför henne... Jag har gått från oro, ilska, sorg, hopplöshet till rent hat och avsky. Sen gav jag upp henne, hon blev ingenting, betydelselös. Men nu när jag för ett tag sedan insåg att hon tagit sig till ett stödboende väcktes känslor igen. Hopp, oro och helt oväntat saknar jag henne. Eller kanske inte henne på så sätt. Jag skulle vilja lära känna min syster, på riktigt! Men jag har aldrig kännt henne utan missbruket... Jag skulle vilja ha en riktig syster att prata med. En riktig relation. Hon är 50 år nu, och så otroligt sliten efter alla år som hemlös missbrukare. En vålnad.
Den chans hon har nu är nog hennes sista, om det inte redan är försent. Ärligt talat trodde jag inte hon skulle leva så länge som hon gjort. Dödsbeskedet har jag väntat på i många år... jag har faktiskt hoppats på att hon skulle dö. För jag tror att det skulle vara lättare för hennes barn att veta att hon är död än att inte veta om hon lever. Jag har många tankar i huvudet som den som inte levt så nära missbruket någonsin skulle förstå.
Jävla förbannade alkohol, vad jag önskar att du inte finns. Ditt destruktiva as!