Ja, Gastric Bypass är helt klart en av meningarna med livet för mig. Ibland slås jag av hur jäkla lycklig jag är som gjorde den, vilken tur jag hade som fick min GBP. Jag undrar hur mitt liv hade sett ut idag, nu fem år senare, om jag inte hade gjort den operationen? Jag är övertygad om att G och A inte hade funnits... Och vilket vrak jag fysiskt och psykiskt hade varit nu törs jag knappt tänka på. Min GBP gav mig en nystart jag inte ens trodde var möjlig!

Idag går tiden till att vänta på att tiden ska gå. Jag räknar minuter tills jag kan fylla på min kropp med mer Voltaren. Ryggen tar kål på mig... Igår kväll hade jag ett personligt rekord i smärta och höll på svimma av det. Jag har extremt hög smärtgräns, så när jag har SÅ ont är det illa. Idag är det en liten gnutta bättre men det är knappt. Jag går vikt som en märla och vet inte riktigt vart jag ska göra av mig. Jag är så lycklig över att dom stora pojkarna hjälper mig med hushåll och sina småbröder. Just nu fixar O disken och S har gått och handlat. Jag önskar jag hade ett badkar att glida ner i och få försöka slappna av i värmen...
44 minuter kvar till Voltaren.

Jag har sedan barnsben levt med inställningen gratis är gott. En livsfilosofi min burkpantade far lärt mig. Precis som att colliehundar är djävulens verk och amerikanare är det mest avskyvärda folk som vandrar på jorden, ja näst efter samer såklart. Och mycket annat, min far har naturligtvis lärt mig mycket, varav det mesta ska tas med många nypor salt. Men just att gratis är gott har jag alltid tyckt stämma! Fram tills idag då jag helt gratis fick detta ryggskott. Nu sitter jag här dubbelvikt, utstöter förlossningsliknande ljud (ja såna man hör på TV alltså, ty urkvinnan Tant A födde sina barn utan bedövning under total tystnad) och kan inte, hur hårt jag än försöker, känna att ett ryggskott är gott ens när det är gratis. Någon dag ska jag allt konfrontera min far om detta.

Nytt år, ännu en chans att få bitarna att falla på plats. Det tar sig, det gör det banne mig!
2013 - jag gillar det, tilltalas på något sätt av sifferkombinationen. Det blir nog ett bra år helt enkelt.
Det inleddes med stor förvåning på vågen, jag har gått ner även under julen. Hemskt trevlig upptäckt. Jag har passerat mitt första delmål - att få vikten att börja med siffran 8 istället för 9.
Delmål har jag, men inga belöningar. Den egokick jag får av att känna att jag lyckas räcker mer än väl!
Jag fick pengar i julklapp från svärmor, dom la jag på en uppsättning träningskläder av bra kvalitet. Och måhända är det lite ytligt men det ÄR faktiskt så att roligare att träna när jag inte känner mig som en slashas utan passar in mer!
Årets första dag ägnades åt spinnibg och bakande av surdegslimpor. Jag är öm idag, och har ont i ryggen... Men om två timmar är det spinning igen. Jag hoppas det ska gå bra trots ryggen. Spinning med Aktivio pulsmätning är det dessutom, det kan ju bli intressant.
Nyårslöften har jag inga, har aldrig haft och kommer aldrig att ha det. Vad jag däremot har och som jag aldrig haft förr, är viljan att komma iform och må bra! Och DET ska jag grejja detta vackra TJUGOHUNDRATRETTON!

Go me!

Nytt år, ännu en chans att få bitarna att falla på plats. Det tar sig, det gör det banne mig!
2013 - jag gillar det, tilltalas på något sätt av sifferkombinationen. Det blir nog ett bra år helt enkelt.
Det inleddes med stor förvåning på vågen, jag har gått ner även under julen. Hemskt trevlig upptäckt. Jag har passerat mitt första delmål - att få vikten att börja med siffran 8 istället för 9.
Delmål har jag, men inga belöningar. Den egokick jag får av att känna att jag lyckas räcker mer än väl!
Jag fick pengar i julklapp från svärmor, dom la jag på en uppsättning träningskläder av bra kvalitet. Och måhända är det lite ytligt men det ÄR faktiskt så att roligare att träna när jag inte känner mig som en slashas utan passar in mer!
Årets första dag ägnades åt spinnibg och bakande av surdegslimpor. Jag är öm idag, och har ont i ryggen... Men om två timmar är det spinning igen. Jag hoppas det ska gå bra trots ryggen. Spinning med Aktivio pulsmätning är det dessutom, det kan ju bli intressant.
Nyårslöften har jag inga, har aldrig haft och kommer aldrig att ha det. Vad jag däremot har och som jag aldrig haft förr, är viljan att komma iform och må bra! Och DET ska jag grejja detta vackra TJUGOHUNDRATRETTON!

Go me!

Vi var ju på julotta igår jag och S. Det var stämningsfullt, helt klart. Två unga tjejer spelade piano och sjöng så ljuvligt så jag blev tårögd. Torkel spelade trumpet så skinnet knottrade sig och hela kyrkan var upplyst av levande ljus i hundratal. Duveds kyrka är sanslöst vacker, och vi satt oss uppe på läktaren med utsikt över allt och alla.
Naturligtvis väckte det funderingar hos mig. Jag är inte kristen och jag kan inte tro på Guds existens.
Om Gud finns och är allsmäktig och god, varför ser världen och samhället ut som det gör? En vän svarade mig att det är vårt ansvar att ta hand om och vårda vår närhet. Men jag köper inte det. Visst är det vårt ansvar men mänskligheten tar inte det ansvaret.
Gud ska ha skapat oss och jorden vi lever på. Han påstås älska oss och vår jord. Men mänskliga rasen är destruktiv, och i samma takt som vi förintar oss själva förintar vi även jorden.
Om Gud finns och är den han påstås vara, varför ingriper han inte när han ser hur fatalt vi misslyckas?
Låt oss ta en hård jämförelse. Mina söner är min skapelse, så som människan är Guds. Jag älskar dom och vill dom väl! När dom är myndiga är deras liv deras ansvar, det är dom som måste göra sina val och leva sina liv därefter. Om jag då ser mina barn göra fruktansvärda val som gör att deras liv går käpprätt åt helvete? Ska jag då göra som Gud och sitta tillbakalutad och hoppas på att dom ska ta sitt ansvar? Så gör man inte med de man älskar. Man ingriper, och gör allt i sin makt för att hjälpa dom tillrätta med sina problem. Och där ligger mina funderingar. Inte ens Gud kan missa att se att vi driver vår värld rakt åt helvete. Mänskligheten förstör istället för att ta hand om sin närhet. Om Gud finns, varför river han inte ifrån och styr upp det kaos människan skapat??
Jag tror alltså inte att den där allsmäktiga figuren som ska älska oss finns.

Imorse väcktes jag vid 06 av treåringen som å det bestämdaste var dags för KET. Under stora protester fick han allt vänta till 08 innan dom fick börja öppna. 08.10 var det klart. Sen gick dagen ut på att vänta på Kalle Anka, som bara jag och G såg... Efter det åt vi julmiddagen, som såg bättre ut än den smakade.
Ja det var den julen det. Ungarna är ganska nöjda, själv känner jag mig mest snopen för julstämningen dök helt enkelt aldrig upp.

På tisdag ska jag och S på julotta!
Folk i min omgivning är lite chockade över det beslutet för jag är långt ifrån religiös. Men jag tror det är fint och stämmningsfullt, och vill helt enkelt uppleva det en gång åtminstonde. Jag kan som inte tro på det som sägs i kyrkan, men jag kan uppskatta stämningen och miljön. Och jag kan känna ett visst avund gentemot dom som har en tro, oavsett vad den är. Jag tror att det innebär en trygghet och en gemenskap som jag gärna skulle vilja känna. Men jag är alltså inte troende på något sätt.
S blev jätteglad och vill verkligen gå. O har jag inte frågat än, men jag förväntar mig ett bestämt nej från honom.
Vi får se?! Jag ser fram emot julottan iallafall. Efteråt ska jag ta mig till minneslunden och tända ljus för några saknade själar.