Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Idag fick jag då ett svar, här cencurerat från namn och telefonnummer:
" Hej
Det var mig som ni pratade med.
Jag vet inte vad som hänt, men vi har inte skött det här bra.
Har försökt ringa till er utan resultat, kan ni ringa mig så löser vi det här ordentligt på en gång.
Mitt förslag: gå in på vår hemsida och titta vad G önskar sig så löser vi det ordentligt den här gången.
Ber om ursäkt för det här, men nu skall det lösas.
Med Vänlig Hälsning
Xxxxx Xxxxxxxxx
Plasto Sverige
070-xxx xx xx
www.plasto.fi "
Och vad säger man om det? Det känns som om han är totalt ointresserad och suckar medans han skriver.
Försökt ringa? Nummret han har går till en jourtelefon som är mycket väl fungerande, påslagen dygnet runt och aldrig längre bort från min make än 2 meter. Lustigt att han inte lyckats ringa tycker jag.
Gå in på hemsidan och låta G visa vad han önskar? ALLT!? Det låter väl snällt men allt denna man gör är att lägga det på oss: Jamen ta något så vi får den här skiten ur världen!
Vad får vi välja? Vad är G värd enligt dom? Det är garanterat inte vad han är värd för oss. Kan vi inte få en ekonomisk kompensation så vi kan köpa något fint till G från ett företag vi har förtroende för istället?
Jag har bett min älskade make att ringa dom, för jag är rädd att jag inte skulle vara så vänligt sinnad om jag får prata med dom.
Godmorgon världen!
Det är kallt och ruggigt, -14° ute nu och kylan verkar smyga sig in. Kanske den vill värma sig? Jag går bara runt och är frusen, raggsocka på.
Min O är hemma hos M... Hennes son ringde igår och ville att O skulle komma och sova över 2 nätter. Vi skjutsade dit honom och stämningen mellan mig och M var lite stel. Men det hindrade henne inte att påminna mig om att ordna så hon får provträna...
Jag undrar lite om det här med sonen och övernattning är hennes påhitt. Tajmingen gör att det känns tillrättalagt. Nåja, pojkarna är glada.
Men jag är fundersam...
Igår hade jag lite bloggorgie. Gick igenom en del sparade utkast och la upp. Och bytte färger och bild - för att matcha min genomfrusna existens.
Nu ska jag gå loss med måttbandet och kolla kroppsmått. Sen tror jag minsann att det blir grötkok.
Jag känner mig lite... tom.
Jag måste få ge mig själv en dag då min tanke får ströva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp och stå på golvet en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag vill gå.
Ett steg i sänder!
Och sedan ett steg till!
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill.
Jag måste få fråga mig själv vem jag är och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.
Och ropar de på mig från alla håll så svarar jag:
-Vänta en stund! Idag vill jag lyda min egen röst! Idag är jag ingens hund!
Ett steg i sänder!
Och sedan ett steg till!
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!
~ Författare för mig okänd. ~
Back through the years
I go wonderin once again
Back to the seasons of my youth
I recall a box of rags that someone gave us
And how my momma put the rags to use
There were rags of many colors
Every piece was small
And I didn’t have a coat
And it was way down in the fall
Momma sewed the rags together
Sewin every piece with love
She made my coat of many colors
That I was so proud of
As she sewed, she told a story
From the bible, she had read
About a coat of many colors
Joseph wore and then she said
Perhaps this coat will bring you
Good luck and happiness
And I just couldnt wait to wear it
And momma blessed it with a kiss
My coat of many colors
That my momma made for me
Made only from rags
But I wore it so proudly
Although we had no money
I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me
So with patches on my britches
Holes in both my shoes
In my coat of many colors
I hurried off to school
Just to find the others laughing
And making fun of me
In my coat of many colors
My momma made for me
And oh I couldnt understand it
For I felt I was rich
And I told them of the love
My momma sewed in every stitch
And I told em all the story
Momma told me while she sewed
And how my coat of many colors
Was worth more than all their clothes
But they didn’t understand it
And I tried to make them see
That one is only poor
Only if they choose to be
Now I know we had no money
But I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me
Made just for me
Jag anar brister!
Stora brister i människors grundläggande kunskap angående vardagslivet. Så lite kort vill jag bara dela med mig av lite allmännyttig information, i all välmening, för allas trevnad helt enkelt.
Fler iakttaganden kan komma.
Mvh Tant A
Isbrytaren Tarmo
Vintern 2011 var ovanligt hård och bister och isläget i Östersjön beräknas bli lika tufft i år.
Då känns det onekligen tryggt och skönt att veta att våra finska grannar är hjälpsamma och kunniga!
Nedan ser vi isbrytaren Tarmo på väg från Vasa till Luleå.
Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.
På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.
Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
Tvi vale för stort styggt troll!
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss.
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!
Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat,
och se'n så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.
Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum.
~ Gustav Fröding, Stänk och flikar, 1896 ~