Gryngröt med hallon.

Ikväll ska jag på Zumba. JAG, som är smidig som en ladugårdsvägg och aldrig i mitt liv har dansat! Inte ens som tonåring när tre kvällar i veckan ägnades till utgång. När mina väninnor gick till barer med dansgolv gick jag och deras pojkvänner till den irländska puben med akustisk musik istället. Jo okej, jag har dansat, i ensamhet med sopborsten när jag städat. Och för all del, min mor lärde mig hambo i fyllan när jag var 8 ungefär... Men varken hambo eller sopborsteschottis lär påminna det minsta om Zumba. Det ska bli intressant, helt klart. Jag tror ändå att det borde falla sig naturligt för på något lustigt sätt är jag ändå född med sk musiköra. Spela en låt för mig, ge mig en keyboard och jag repeterar den. Jag kan inga noter, men jag hör toner. Jag är en sån jobbig människa som trummar eller stampar takten till allt. Omedvetet. Och förargligt nog kan jag naturligtvis inte lyssna på reggae utan att börja svaja och gunga i takt som ett fån. Nog borde en ladugårdsvägg kunna snappa upp latinonerven och grejja Zumba med!
Jo, intressant är vad det blir. Jag ser fram emot det.

S är sjuk. Och det råder ingen tvivel om vilket kön han tillhör. Ack så synd om, ingen i hela världen lider mer än han gör. Han hasar gnyende runt i flanellpyjamas och drar runt på ett stort täcke. Han har rejäl feberfrossa, han huttrar och kan knappt prata, mer än att tjata om febertermometer, vatten och Alvedon.
Termometern visar dock tydligt att febern han lider så enormt av inte finns.
OM han vore så sjuk och lidande som han anser skulle detta ynk och gnäll vara lätt för en mor att hantera. Då kan man dalta, ta hand om och ösa omtanke över.
Men nu driver det mig till vansinne!!
Teater, det är vad det är! Visst, han har nog lite förkylning, det köper jag. Men snälla, skona mig från Febershowen.
Ge mig styrka någon, innan jag gör ett radhalsband av Alvedon och stryper honom med!

JAG TRIVS INTE HÄR!!

Hur jag än fipplar och pillar med färger och tramsar så tycker jag det ser för bedrövligt ut här. Därtill känner jag mig onekligen malplacerad, som intryckt i en ungdomsgård. Jag vet inte vart jag ska ta vägen... Jag VILL blogga, men platsen gör att lusten sakta försvinner, droppar av mig.

Läkaren skrev motvilligt ut Coccillianan... och gav en lång föreläsning om att det faktiskt är ett narkoticum, morfin, farligt farligt och jag måste vara väldigt vaksam så ingen missbrukare stjäl flaskan. Osv osv osv.
Nu har jag hämtat flaskan och snillet till läkare har ordinerat överdos!
Med alla dessa uppläxande moralkakor borde han väl vara lite nogrannare med doseringen... Pinsamt.
Tur att både mor och apotekare har ögon och förstånd. 

Min stackars G har norra Europas värsta skrällhosta och magsjuka på det... feber och "aj öja" med.
Skrällhosta och räserbajs är ingen bra kombination kan jag meddela.
Idag blir det alltså farbror Doktorn för stackars G. Han har knappt sovit alls senaste två nätterna så nu ska jag be om Cocciliana så han får sova.
A är hostig han med, och S ligger hemma med feber. O är sur över att han aldrig blir sjuk...

Dags att klä på och fara till vårdcentralen. En måndag morgon där, DET blir skoj.

Jag har bokat in fyra dagar på rad med träning nu.
Måndag - genomgång av alla redskap + ett pass EasyLine Cirkelträning.
Tisdag - Zumba.
Onsdag - GetUp Cirkelträning.
Torsdag - Vattengymnastik.
Jo, jag tar mig vatten över huvudet denna vecka, så är det. Men jag vill så gärna testa Zumban med. Tanken är tre pass i veckan egentligen, så det är bara en tillfällig grej detta tror jag. Först efter nyår hade jag tänkt fylla på veckan med 1-2 pass ju...
Troligen blir veckan plågsam. Jag har djävulskt ont i muskelfästena på låren. Varje steg känns som en yxa inhuggen i låren. Jag kämpar på, och tänker att om jag bara fortsätter går det över!!

Nu har jag firat M som fyller år. Motvilligt, jag hade absolut ingen lust. För fridens skull är det ändå gjort.
Hon fick:
En liten visdomsbok som genomgående handlade om att man ärsin egen lyckas smed, och att man måste våga för att vinna.
En tidning som heter Bootcamp Hemma, som innehåller övningar och riktlinjer för att komma igång med viktminskning och träning.
Ett handskrivet kort med adressen till gymet, ifall hon glömt vart det ligger...
Ja och en flaska vin som blivit stående eftersom jag valt att sluta dricka. Jag föreslog att hon skulle dricka den och fira avskedet till sitt gamla liv.

Piken var tydlig, och uppmärksammades!
;-)