Jag har klarat av min första mycket svettiga timme på gymmet!!!!
Så barnsligt nöjd jag är med mig själv!
Nu är jag helt slut i kroppen, snudd på darrig, men ack vad psyket mår bra.
Ett tag blev det jobbigt när jag började iaktta andra och jämföra med mig själv. Deras prestationer vs mina...
Men så slogs jag av tanken: Ja vaddå? Dom var nybörjare en gång i tiden dom
med! Jag gör så gott jag kan, och det gör dom med.
Det kommer en dag när jag är den som
blir tittad på av en osäker nybörjare med, det ska jag aldrig glömma!

Jag sitter i bilen, allt för tidigt. Men nerverna gjorde att jag var tvungen att åka. Fy fan vad nervös jag är. Och jag hatar mig själv för att jag försatt mig i den situationen att jag fqktiskt behöver utsätta mig för det här.
Nej nu kör jag.

Det närmar sig. Mitt första besök på gymet. 17.00 ska jag träffa 2 kvinnor där och vi ska köra Easyline Cirkelträning. Jag är faktiskt lite nervös... Jag VET att om det inte vore för dom 2 jag faktiskt stämt möte med skulle jag leta ursäkter till att inte gå.
Men jag SKA dit!
Jag har köpt en väska att ha sakerna i... Nu ska jag ta en dusch och sen ska jag packa mina pryttlar.

Ingen tablett sedan i torsdag och jag är onekligen svajjig. Svårt att somna och ett demoniskt humör. Jag är så ilsk, irriterad. Lite yr och ont i huvudet. Ingen matlust...
Det är jobbigt för jag måste verkligen gå konstant fokuserad över att inte låta ungarna lida av mitt humör. Men dom märker ju...
Dom två stora har jag förklarat för så dom vet och förstår.
Men dom små....
Bleh.

Din största fiende är du själv.

Jag har insett att om jag vill ändra något med mig själv och mitt liv, behöver jag tre saker.

Vilja, mod och styrka.

Jag måste ha VILJAN att förändras, MODET att faktiskt göra det och STYRKAN att fullfölja.

Nu vet jag att jag har viljan, och banne mig jag har modet. Allt hänger nu på styrkan. Att tjurskalligt och envist kämpa vidare även om det blir jobbigt och slitigt.

Så mycket tro som jag har på mig själv just nu har jag aldrig haft förr. Jag har vänt mitt sätt att tänka så totalt.

Man väljer själv, ofta omedvetet hur man ska hantera saker.
Och människan är så bra på att måla fan på väggen!!
Men det ska man inte helt enkelt, för vill han dit klättrar han upp själv. Att gå genom livet och förvänta sig att misslyckas slutar inte på något annat sätt än att man gör just det. Självdestruktivt tänkande.
"Det är ingen mening att jag försöker, jag klarar ju inte det."
Man fyller sig själv med skitsnack till den nivå då det blir sanning, ens livsstil.

Eller så bryter man med sitt sämre inre, spottar sig i nävarna och tar sig an livet!

Det är DET jag gör nu!

Det råkar inte finnas någon rar människa där ute som har ett giftcard till Spotify Premium som bara ligger och dammar?

Min S vill ha Spotify i sin iPhone, för ALLA andra har det...
:-(

Skulle värma modershjärtat att få till det åt honom.

*klappar mig själv på axeln*

Nu står en mycket kardemummastinn vetedeg på jäsning. Med lite tur vankas gobulle till kvällen.
Jag har varit hos M och babblat bort 3 timmar. För ovanlighetens skull var det kul. Kanske för hon varit borta ett tag. Och för att mycket hänt under den tiden. Jag hade mycket prat lagrat!

I bilen blåste jag rent huvudet med Andrea Bocelli och det var skönt det med.

Jisses vad det luktar kardemumma!