Ja, bloggandet alltså.
Jag tänker inte förklara eller ens ursäkta min frånvaro, utan konstaterar käckt att jag är här igen!
Funderade även på ett bloggbyte men kände att det skulle vara så många bortkastade ord då... Onödigt.
Om jag bara kan vänja mig med att skriva i appen så ska det säkert bli bra det här med! Jorå!!

Idag skulle jag ha städat inför storbesök imorgon. Men det sket sig ty vän skickade sms och bad mig komma och kramas. Hon behövde tröst, någon att prata med, gråta hos. Jag fick se hennes förlorade 13-veckors foster på bild. Så liten, men så perfekt. Men så död. :'(
Så städningen fick vänta. Nu är jag trött i huvudet och har absolut inte lust att städa. Men ska fixa golvet bara de små somnat.

Min stora pojk, tonåringen, har börjat bo varannan helg på ett korttidsboende. Anledningen är att han saknar vänner här i byn, och tristessen får honom att klättra på väggarna. Så korttidsboendet är lösningen. Där hittar dom på saker, håller de boende igång. Nu verkar det som att han börjar trivas där men att komma till det stadiet var... känslofyllt. Hoppas han kommer fortsätta trivas, men säker är jag inte. Med honom kan allt vänta på en sekund när man minst anar det. Time will tell...
Imorgon kommer Syster B och ska hälsa på honom där. Domska ut pås tan, fika eller äta, sen skjutsar hon och hennes kille hem honom hit. Jag litar inte på henne, tyvärr. Men hon får ändå chansen, för jag litar på min son och på killen hon har. Dessutom har hone n villkorlig dom och övervakare vilket gör att hon är hårt kontrollerad med urin- och blodprov. Vill jag får jag resultaten av proverna med, och DET är en skön vetskap. Hon får en chans. Sköter hon morgondagen får hon fler, om sonen vill det. Sköter hon inte morgondagen är jag klar med henne. Fuckar hon upp dagen och sårar sonen ska jag ge henne helvete! *morrar*

Ja okej, jag läser det jag skriver, och slås av att jag nog är lite nervös inför morgondagen. Men det vore nog onaturligt om jag inte var det med tanke på hennes historia. 100% tillit kommer aldrig att finnas igen. Men jag känner ändå att jag måste ge henne en chans. En.
Okej, skitnervös..
Hon ringer hela tiden, men jag begriper så lite av vad hon säger. Hon har extrem ADHD och pratar sjukligt fort. Missbrukartugget, sludder och slang på det.. Hon inser själv att jag verkligen inte får en chans att ens svara på tilltal ibland, och hon skämtar om det lite sådär generat... Nåja.

Jaja, ska jag behöva ge mig på golvet nu? Jag hör snarkningar under täcket hos liten G..

 

Stamp-E

2 februari 2014 13:11

välkommen tillbaka :)

http://stamp-e.bloggplatsen.se

Anna

2 februari 2014 13:21

Tack Stampe!! :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...