Jag måste inleda med en varning. Det här inlägget är 100% gnäll, ynk, ilska och självömkan. Jag vet att det kan vara måttligt givande att läsa... Men just nu behöver jag det! Jag måste få häva ur mig lite lagrad skit...

Det går käpprätt åt helv... med min praktik. Förlängningen inleddes såklart med att jag är hemma med sjuka barn. Från början när jag meddelade chefen sånt fick jag långa, glada svar. Nu svarar han: "Ok. Trist."
Jag är rädd han tror jag spelar. Att jag är lat och undviker att komma dit.
Det är så fel!!
Men jag förstår honom. Han har inte fått någon anledning att ha speciellt höga tankar om mig. Han kan inte annat än vara less på mig...

Och hela situationen får mig att sjunka och bli depp. Hur ska jag någonsin få ett jobb? Och hur ska jag någonsin kunna sköta ett jobb? Jag är mamma och varken kan eller har tid för annat tydligen. Hur ska jag kunna hitta en plats utanför dessa väggar när jag inte tar mig utanför dom??

En annan stor vagel i ögat är äldsta sonens förbannade rektor.
Jag fick höra av sonens assistent att rektorn vägrar söka pengar till assistent åt honom till hösten. Rektorn sa till henne: "Nej det är dags att S klarar sig själv nu! Men säg inget till föräldrarna än, vi tar det i sommar."
Det är skrämmande att en människa som inte känner min son alls ska kunna besluta en sån sak bara rakt av. Han vet INGENTING! Och att sen hymla och be assistenten att undanhålla det från oss?! Jag kokar av ilska!! Det gjorde hon också och berätta direkt naturligtvis.
Det finns inte en chans S grejjar skolan själv. Han har autism och behöver sin assistent. Det skulle inte förvåna mig alls om han har högst intelligens av alla på skolan, men det betyder INTE att han klarar sig själv. Han har ingen självkänsla, inget självförtroende, inget driv alls. Ska han göra något annat än bara existera måste han ha någon vid sin sida som pekar med hela handen och säger "Gör det här!". Någon som i all välmening sparkar honom i baken.
Han själv har många gånger sagt att får han inte ha kvar henne så vägrar han gå dit. Tyvärr menar han det. Det kommer inte gå utan henne, eller en likvärdig annan assistent. Han behöver NÅGON helt enkelt.
Det vore skönt om hon fick fortsätta. Samtidigt vore det bra med en ny assistent för han är för beroende av HENNE. Dom har fått för starka band, hon är inte bara assistent för honom utan snarare den mormor han aldrig fick.
Så allra förnuftigast vore om det dök upp en ny, kompetent assistent.
Vi ska på möte med rektorn nästa måndag. Egentligen skulle vi varit där igår, men sjuka barn....
Och rektorn vet inte att vi vet! Vi mailade och frågade oskyldigt hur hösten blir och han svarade att vi var välkomna på ett möte för att "utvärdera året som varit".
Vi SKA ha en assistent. Utan en sån kan vi lika gärna skita i att låta han gå i skolan. Det går inte.
Vi har redan pratat med kommunens skolchef om det här, och om hur vi anmäler detta vidare om rektorn vägrar. Vi ger oss inte, det kommer bli strid om det är det som behövs.
S vet såklart inget om det här än. Vi vill inte förstöra hans sista dagar nu innan skolavslutningen.

En tredje sak är boendet här. Här ser för jävligt ut! Total kaos råder och jag tänker inte ens försöka beskriva det. Och det måste fixas fort nu för svärmor och svärfar kommer hit runt den 20:e. Pedantiska svärmor som tar min make åt sidan och låter meddela om det inte är städat nog.
Och maken ska jobba. Hela sommaren! Det blir jag som ska vara lektant då!? Argh!! Ingen press, nej då!

Alla sjuka barn, och magsjuka, har gjort att jag inte varit på gymet på över en månad. De gånger JAG kunnat har instruktörerna ställt in. Så här sitter jag på mitt arsle och blir fetare och fetare. Typ.

Och när allt rör ihop sig och jag mår skit, då blir min respons att skita i allt. Resultatet av det är att jag inte alls anmält VAB som jag borde, redovisat dagar till Alfa-kassan eller lyckats skicka in närvarorapporten för aktivitetsstöd. Alltså har jag inte fått några pengar den här månaden. Det tragiska är att jag får så lite så det märks nästan ingen skillnad. Ekonomin denna månad är åt helvete ändå. Juni är alltid hård för det är skolavslut plus två av pojkarna fyller år. I år späddes det på av mitt slapparsel till jag som inte har självdiciplin och förstånd, samt att bilen måste repareras för 4500kr för ombesktning.
Kört alltså.

Men okej...

Praktiken - låt det gå åt helvete då! Jag är där för att testa om jag tycker det är kul, inte för att få jobb. Det ÄR ingen katastrof, bara trist.

Jobb vs mamma - andra kan, nog fan kan jag med. Bara ungarna blir friska så jag kan fokusera!!

Dum rektor - han kommer inte komma undan med det. Jag slåss för mina barn utan att tveka en sekund. Han ska fan inte dribbla med min S.

Boendet - ja vi får röja järnet på helgerna. Sånt som inte hinns sorteras lägger jag väl i säckar och lagrar på vinden. Det ögat inte ser...?!

Gym & vikt - jag hinner! Det löser sig! Jag har hela livet på mig och en soffmånad är en piss i Missisippi!

Ekonomisk kaos - i nödfall finns pappa att "låna" av. Till bilen om inte annat. A fyller bara 2 och bryr sig inte så värst om det inte blir tokparty. Något gott och något kul, sen är han nöjd. O fyller 12 och är stor nog att kunna vänta till dagen efter med paketen. Dagen efter kommer pengar...
Det löser sig alltid med pengar, hur nattsvart det än är!!

 

Stamp-E

5 juni 2013 07:48

bra gjort, så brukar jag oxå försöka göra.. först gnälla/kräka av sig.. sen se på det konstruktivt och lösningsfokuserat och på hur det precis ser ut, och strukturera upp hur man kan göra för att förändra situationen...

bra gjort tjejen, det blir bra det här ska du se, du har ju fan koll på läget ju :)

http://stamp-e.bloggplatsen.se

Anna

5 juni 2013 08:12

Tack Stampe!! Man måste tappa fotfästet och panika lite ibland. Hemligheten är att alltid hålla kvar en tå på marken så man snabbt kan landa igen!

Det löser sig ju, på ett eller annat sätt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...