Nu har det som gått en vecka och jag har ekat med min frånvaro. Nu har jag rotat fram laptopen och ska försöka reda ut allt. Främst har jag legat däckat med influensa... grym hosta och ögoninflammation. Det börjar ge sig, nu kan jag sova liggande igen, med bara några få hostvak.
Jag har hemsk gym-abstinens, vill dit mer än något annat, men jag vågar banne mig inte riktigt än. Snart...

Så hoppar vi raskt över till Syster B.
Som sagt så påstod hon ju att hon skulle komma hit i tisdags. Allt hon säger tar jag med en nypa salt, eller ett ton. Hon skulle komma tidigt, väldigt tidigt. Men timmarna gick och hon syntes inte till. Jag smsade men fick inget svar. Jag kom på mig själv med att vandra osaligt mellan fönstrena och ha koll på tågstation och busshållsplats. Samtidigt var jag nervös, och när telefonen ringde då och då tänkte jag "Åh nej, nu ringer hon!" men det var aldrig hon. Av den reaktionen kan jag inte annat tolka att jag kanske egentligen inte ville hon skulle komma? Jag vet inte.
Så klockan 14 stod hon plötsligt vid dörren. Den här gången klädd i rosa linne, svarta tights, tyllkjol och musketörsstövlar... 50 år är hon, men mentalt sitter hon för evigt fast i de senare tonåren. Men nykter var hon tack och lov. Anledningen till att hon var sen var att hon hade varit och tittat på hus. Okej, men då kanske man tänker snäppet längre och meddelar det? Nåväl...
Jag fick en så konstig känsla av att ha henne här. 6 timmar stannade hon och det var först efter 4 timmar jag slappnade av. Jag var spänd så jag bokstavligen höll på att spy. Det var obehagligt att vara ensam med henne helt enkelt. Hon låtsas mest som inget har hänt, och hon är så hyperaktiv. Hon kan inte sitta still, och är helt omöjlig att prata med. Det gär som inte att få kontakt! Hon har alltid varit hyper men aldrig såhär. Hon säger hon har fått diagnosen ADHD och det kan jag tänka mig, men det är nog inte bara det utan hon är nog rejält sönder på andra sätt.

Jag vill ju prata med henne... Brutalrakt, tala om vad jag tycker och tänker, förklara mina rädslor, allt. Men jag kan ju inte för jag får henne inte att vara stilla och lyssna! Jag funderar på att skriva ett brev, och att få henne att läsa det här hemma. 

Jag ska fundera på det...

Iallafall berättade hon att hon får lämna prov och blåsa dagligen på det boendet hon har, och det kändes ju ganska bra. Men hon vill ju bort därifrån, fort som fan.. Det skrämmer mig, jag har inte den tron på henne.

Min S dyrkar henne. Förståeligt, han är udda och det är hon med. Dessutom är hon rebellisk, och vilken tonåring tilltalas inte av det. Hon har rakt ut sagt till mig att S är hennes substitut för hennes barn. Jag är glad dom funnit varandra men som mamma oroas jag med såklart. Vad händer med S den dag hon ramlar dit igen och då skiter i honom? För ja, jag tror den dagen kommer.

Fan! Jag är så kluven inför hennes existens så jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska hantera henne och det faktum att hon återuppstått i mitt liv! Jag har så mycket jag vill ha sagt  till henne. Som jag verkligen behöver få fram för att kunna lägga en grund vi kan bygga på.

Så rädd för att börja tycka om henne, rädd att bli bränd - igen.

Och mitt i allt det här är jag rädd att hon ska börja prata om vår mamma, som hon dyrkr och saknar och som jag föraktar. Hon vet inte om det, vet inte vad min barndom innehöll. Syster B hade flyttat ut och långt bort innan jag föddes, vi har inte samma pappa. Vad händer den dag hon får veta? Jag tror hon kommer bli rasande och anklaga mig för att hitta på och ljuga, mamma är ju hennes helgon... (Lika barn leka bäst?)

Det finns så mycket att berätta, jag sållar hej villt här...

I torsdags satt Syster B på häktet i 6 timmar tex. Hennes sätt att bete sig fick polisen i stan att ta in henne. Hon var ren, alla tänkbara prover togs, men som jag sagt - hon är hyper så vem som hellst skulle tro hon är hög som ett hus. Jag pratade med henne på kvällen när hon befann sig på ett hotell, efter polisen släppt henne. Hon bara skrattade och var så road av att alla prov var negativa, precis som hon försökt få dom att fatta från början. När vi la på tror jag att hon sa något som jag stör mig på enormt. Hon pratar så per telefon har jag jättesvårt att förstå henne. Men jag TROR hon avslutatde med: "Nej nu ska jag dricka upp den här jävla ölen som inte alls var så jävla god, puss och kram älskade syster så hörs vi."

ÖLEN? Även oom det är en alkoholfri eller folköl ska hon väl inte dricka det?? Triggar ju?!

Men jag vet inte, var det verkligen det hon sa? Eller hör jag det jag är rädd för bara? Törs jag fråga? Jag måste nog det. Jag måste veta...

På torsdag påstås hon komma hit igen för att titta på fler hus. 

Jag läser det jag skriver och inser att ni måste tycka jag svammlar massor. Men jag kan inte annat. Allt snurrar i mig helt enkelt. Det där brevet jag funderar på att skriva till henne, jag ska nog skriva det här på bloggen, för att folk ska förstå, för att jag ska förstå.

Det var enklare att inte veta om hon levde eller inte. 

 

Stamp-E

19 februari 2013 08:04

välkommen tillbaka och krya på dig. Förstår dina känslor och din oro. Jag tror på konfrontation i detta läget. Vill hon komma in i ditt liv igen, så får hon faktiskt ge oxå, svara på dina frågor, etc. Du behöver inte pressa, men låt henne förstå hur du känner och hur din oro ser ut. Hon kan inte ta ansvar för dina känslor, men det kommer att kännas mycket bättre för dig.

Därefter kan du se hur du går vidare...

Good Luck

http://stamp-e.bloggplatsen.se

Anna

20 februari 2013 07:41

Tack Stampe!
Ja något måste jag göra, jag kan inte bara le och låtsas som om inget har hänt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...