Jag tänker mycket på hur jag själv bemöter mina barn, och därmed också på hur andra bemöter sina. Jag iakttar och funderar...
Själv försöker jag vara intresserad och förstående, ge dom den respekten att jag verkligen lyssnar. Och jag skriver FÖRSÖKER, för jag har nyligen insett att det är inte så att jag gör just det ovanstående. Det är väldigt lätt att snäsa av barnen utan anledning, och framför allt utan att det är det som är meningen. Allt för ofta kan vi vuxna nog få barn att känna sig oviktiga, besvärliga och mindre som person. Tänk vad lätt hänt det är att lyssna utan att lyfta blicken från det man gör, och på så sätt ge intrycket att man inte lyssnar alls. Det är så många små detaljer i det vi gör som kan lämna djupa avtryck i våra barn!

Tex: Min O kommer ofta och vill prata om datorspel. Jag är totalt ointresserad och begriper oftast inte vad sjutton han pratar om. Om jag då inte tänker mig för kan jag möta honom i det pratet med en suck, och i värsta fall berättar jag hur ointresserad jag är och hänvisar honom till pappa.
Vad ger det honom för signaler? Det sista det gör är att uppmuntra honom att komma och prata med mig... Är det något jag som mamma vill så är det ju just det - att mina barn ska veta och känna att dom kan prata med mig.

Senaste månaderna försöker jag, och lyckas faktiskt bra, att ändra på mig, förbättra mig! Jag ser mina egna fel tydligare än någonsin, och även om det är dystert att inse att jag inte är ens i närheten av en perfekt mamma så känns det bra att jag faktiskt gör just det. SER! Annars skulle jag ju hasa runt i samma spår utan att få chansen att utvecklas till det bättre.

När jag ser mina egna fel gör det att jag kan se samma fel hos andra. M tex. Och igår gick det så långt att jag inte kunde vara tyst... M's son D är 11 år och en tänkare. Han grubblar, analyserar och mår inte alltid så bra av det. Han tar till sig av varje litet ord man säger till honom, och just därför tycker jag att M borde välja hur hon uttrycker sig lite.
Igår satt vi i bilen påväg till stan. D ville visa mamma att han var duktig och sa: "Mamma jag tog dom nya, tjocka handskarna eftersom vi ska vara ute hela dagen!" Leende, förväntansfullt tittar han på mamma som utbrister: "Jamen det var väl en jävla tur för dig att du är påklädd annars hade du fan inte fått följa!"
I backspegeln såg jag hur D sjönk ihop med ledsen blick.
Så jag sa: "Men M!!! Vad sa du nu egentligen???" Innan hon hann svara vände jag mig till D och sa: "Du D, ibland uttrycker vi mammor oss som idioter. Vad mamma din egentligen menar är Bra D, smart tänkt av dig att ta dom tjocka, jättebra!"
M kom av sig, jag såg att tankeverksamheten drog igång där. D log lite blygt och sa: "Tack Tant A!".

M är inte elak och menade inget illa, det lovar jag. Men hon uttrycker sig som ett arsel, precis som jag alltid gjort.

Jag, och du, och alla ni andra, behöver tänka till en sekund innan jag, du, ni öppnar käften. Något positivt kan såra om det uttrycks med fel ord, eller fel ton. Och det vill vi väl inte?

 

Jess

10 december 2012 16:50

Ja du vi vuxna måste lära oss att lyssna och att ge bra feed back, alla kan inte läsa mellan raderna oavsett om dom har nån psykiskfunktionsnedsättning eller ej. Mycke bra skrivet av dig.

http://attvaraannorlunda.bloggplatsen.se

Anna

10 december 2012 18:33

Tack snälla du, ja visst är det så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...