Direktlänk till inlägg 8 november 2012
Dom finns överallt, och i alla storlekar. Langoliärerna alltså. Alla har dom sin egen uppgift, oftast till människans stora förtret. Alla har vi langoliärer i våra liv, men ytterst få är medvetna om
att det är dom som finns i periferin.
Här hos oss finns det många små langoliärer... En som äter strumpor, en som äter hårsnoddar och pannband. En som äter läxor och veckobrev, en som äter nappar. En som tar alla chanser som ges att äta mössor och vantar. Min egna lilla langoliär har specialiserat sig på att äta bh'ar och deodoranter... En rackare äter uteslutande teskedar och saxar.
Ibland tror jag att jag har en langoliär inom mig, som äter upp mina tankar, minnen och personlighet...
Den vi har problem med idag är den som äter nycklar. Den illvilliga lilla krabaten har gnagt i sig S's skåpnyckel. Timme efter timme har vi letat, men sökandet är förgäves, för det är langoliären som ligger bakom försvinnandet.
Tänk vad mycket enklare vår existens vore om världens alla langoliärer inte fanns utan bara var ett påhitt i någons fantasifyllda hjärna.
Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...
Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...
Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...