Att bryta en medecinering som pågått 10 år är ett helvete. När jag fick den höjdes den till skyarna, det var den bästa på marknaden, och den var absolut inte beroendeframkallande! Det lät ju jättebra!
Nu inser jag att jag och den medecinska fakulteten kanske inte pratar samma språk. Jag vet inte riktigt vad det egentligen innebär med beroende? Enligt mig, min högst outbildade åsikt, är det när man tar ett preparat kontinuerligt, och sedan mår dåligt fysiskt och/eller psykiskt om detta preparat fråntas en. Och det är ju precis vad som sker. Nu kallas det "utsättningssymptom" och ska alltså inte bero på ett beroende. Men, om jag fortsätter att ta dessa tabletter så försvinner utsättningssymptomen och jag mår bra. Är inte det ett beroende då??
Nåja, tillbaka till vad jag egentligen var ute efter att skriva...
För ett tag sedan slutade jag efter flera års nedtrappning med min medicin. Det gick väl sådär... ett par dagar. Sen kom yrsel och huvudvärk, som sakta men säkert trappades upp och blev värre. Humöret for upp och ner något fruktansvärt. Sakta upp, men med rasande hastighet ner. Det enda positiva var att jag plötsligt var fylld med en energi jag aldrig varit med om förr. Jag behövde GÖRA saker, konstant, för annars blev jag rastlös och retlig. Retlig är fel, om jag bara hade varit retlig hade allt varit okej. Jag hade ingen självbehärskning alls! Jag blev rasande och ledsen på allt som kom framför mig. Till slut på sån nivå att jag drog mig undan för att skona min familj...
Efter 3 veckor utan medecin grät jag från morgon till kväll. Jag gav upp.
Jag tog min halva tablett tillslut... Humöret jämnades ut, det blev precis som det brukar! Men energin försvann spårlöst och jag kände mig som en zombie. Jag fortsatte medicineringen några dagar, dagar fyllda med mycket grubbel och självrannsakan. Plötsligt slog det mig att det är så jag varit i 10 år!! Energilös! Jag har verkligen varit denna zombie under alla dessa år! Tyvärr har jag inte känt till något annat så jag har aldrig reagerat på det. Förrän jag kände energin...
Jag slutade igen. Idag är jag på tredje dygnet utan medicin och det känns direkt. Yrsel, skak, irritation. Men jag måste försöka!! Jag vill slippa gå sådär, vill inte vara zombien som dimmigt ser livet passera. Jag behöver den energin jag fylldes med!!!
Tur att min medicin inte är beroendeframkallande... då kunde det här blivit jobbigt ju. [ / End Sarcasm ]

 

skrivmoster

7 november 2012 14:18

Ja oj ... det är verkligen dubbelbottnat. Nu märker jag att du tar nya friska tag och jag hoppas att du orkar gå igenom det jobbiga och komma ut hel igen - som den du vill vara.
Kram och lycka till!

Anna

7 november 2012 14:51

Tack Moster
Det känns som jag trampar lite vatten, men jag trampar tjurskalligt på.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...