Helgen har snart passerat och det väntas nu en veckas lov. Gårdagen gick åt till riktigt rejäl städning. Träningsskor, svettband och lurar i öronen med härlig tung-gung. Jag gav järnet och jag svär det var ett träningspass hela dagen. Musiken gjorde att jag hade KUL. Jag dansade med sopborsten, spelade både luftgura och drog några accord på en vaccuumpackad bäddmadrass. Gårdagens motto var att det blir inte roligare än man gör det!
Idag är jag svajjig. Inte den vanliga bergochdalbanan jag är van med utan snarare Fritt Fall. Jag smyger lugnt och sakta upp till toppen, hinner njuta av det en sekund, sen faller jag fritt, fort fort fort, rakt ner i botten. Jag pendlar mellan gråt, vrede och "huvudet ovanför ytan" men bättre än så vill det som inte bli. Hörlurar i, hög volym och tack gode Gud för Bandit!
Min vän, M, har ringt. Jag hade ljudet av och märkte det inte.
Nu är det så att jag har inte hört av mig till henne sedan i onsdags. Det gör att jag vet att hon är sur. Jag vet att när hon väl får tag på mig slår hon på sin "Jag-är-ensammast-i-världen-och-ingen-tycker-om-mig-röst" och frågar något i still med "Vill inte vara min vän längre?". Som vanligt alltså. Och hur mycket jag än önskar jag kunde det så kan jag inte svara henne ärligt. Istället klämmer jag ur mig en vit lögn, om sjuka barn och stressiga dagar, och drar säkert till med att jag saknat henne med. När sanningen är något helt annat. Men HUR förklarar jag för en som ser mig som sin själsfrände? Jag vet att sanningen knäcker henne ju? Jag har inte saknat henne, tvärtom har jag njutit av att få vara ifred och ha fokus på MIG.
Det här med att ändra sitt levnadssätt, träning och dyl, det är något hon vill och behöver med. Men hon är fast i stadiet självömkan och är inte redo att ta tag i saken. Nu när jag kommit igång förväntas jag ta med henne i det. Ordna provträning på gymmet, driva på henne, pusha och uppmuntra henne i det här. Men jag är helt ny i den här världen. Dessutom har jag fem personer till i min familj utöver mig själv att ta hand om. Den energi jag har kvar efter att ha gett av den till barnen och maken behöver jag mer än väl till att pusha och driva mig själv. Det är inte så att jag bara bytt personlighet och vaknar som den nya människan varje morgon... Varje dag måste jag ju hantera mig själv och få mig på rätt spår. Min naturliga inställning på morgonen är fortfarande att hoppa frukosten och ta en latte och en bulle istället. Varje dag är en kamp mot mig själv än. Och även om jag vinner kampen varje dag (nästan) så är det inte lätt. Jag ÄR inte kapabel att driva både henne och mig. Även om jag indviker henne rent fysiskt så finns ju samvetet och tankarna. Så likt förbannat lägger jag nu massor med energi på henne med det... Energi jag hade behövt lägga på annat.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Att vara oärlig med henne och inte säga som det är är fegt och äcklar mig. Men jag törs inte annat just nu ju!!

Just nu har jag en deg som står och växer till sig.

En kalljäst vetedeg som ska bli till stora bullar fyllda med Nöt Creme.
Jag älskar att baka. Det spelar ingen roll vad jag bakar, bara jag bakar. Problemet är ju att jag kan inte hålla på och äta allt... Jag smakar en bit, dvs en brödskiva, en kaka eller en bulle, beroende på vad jag bakar, inte mer. En del fryses in, resten äter dom andra. Men jag har ju ganska stora barn och kan inte hålla på och göda dom heller... Inte har jag något socialt nätverk jag kan praka på hembakat heller. Kan man smyga ner bullar och kakor i brevlådan på brandstationen tro? Eller donera till äldreboendet? Jag VILL ju baka ju! Men vem ska äta eländet? Dagis/skola är uteslutet, där ska det inte knölas in bakverk i barnen anser jag.

Vilka I-landsproblem va? Men så är det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...