Idag är det dags igen. Jag ska på GetUp Cirkelträning. En gruppträning. I spegelsal. *ryser*
Det känns nervöst som fasen, så är det. Visserligen är vattengymnastiken en gruppträning men det går inte att jämföra ändå. Så det blir som ändå första gången för mig...
Men nu är det såhär. Endera stressar jag upp mig och är ett totalt nervvrak hela dagen, eller så skärper jag till mig, biter ihop och får det här gjort.
Så jag ska gå in med själ och hjärta för att skärpa mig. Jag fixar ju det här, DET vet jag. Oavsett hur nervös jag än är och oavsett om jag sitter i bilen utanför och gråter innan jag vågar gå in - jag vet med 100% säkerhet att jag faktiskt går in och får det gjort! Så det är ett enormt energimissbruk att gå här och må dåligt, för slutresultatet blir ju bra iallafall.
Så många dumma, självdestruktiva vanor jag har att bryta.
Maten är en ytterligare sådan. Jag äter för sällan, för lite, och har svårt att veta vad som är rätt och fel att äta.
Ofta kan jag låta bli att ära för jag tycker det är tråkigt, jag har ingen aptit. Jag har gjort en GBP för några år sedan och sen dess upplever jag inte hunger på samma sätt som andra. Men för att orka träna och för att kunna gå ner i vikt måste jag skärpa mig på den fronten med. Nu känner jag att det faktiskt inte räcker med att försöka äta. Jag måste sätta mig ner och strikt göra en matplanering där det står när jag ska äta, vad jag ska äta och hur mycket. Sen måste jag följa det med... En matdagbok där jag ärligt skriver vad jag varje dag stoppar i munnen tror jag kan hjälpa med. Då kan jag få en medvetenhet över vad jag äter, och varför jag äter det. Tyvärr tror jag att jag pillar i mig fel saker och det gör aptiten sämre. Jag är allt för duktig på att utnyttja genvägar och fuska. Tex är ju en banan till frukost väldigt mycket enklare och bekvämare än havregrynsgröt. Och bekvämast av allt är att hoppa över frukosten helt och istället fylla min lilla mage med svart kaffe. Som i sin tur rinner vidare direkt, så jag kan fylla på med mer svart kaffe. Så tillslut kommer blodsockerfallet som ett brev på posten, jag "dumpar" och äter något fel i ren desperation. I flera månader har jag haft en oskriven bok liggande. Jag tycker den är så fin, det blev kärlek vid första ögonkastet när jag såg den. Sen dess har den legat, fint undangömd, för jag vill spara den till något speciellt. Kanske det är det här? Kanske är det min matdagbok det ska bli?

Just nu sitter jag och väntar på att en sjuksköterska specialiserad på rökavslutning ska ringa mig. Mitt mål med det är Zyban. Jag behöver hjälp med att sluta röka... Det mesta klarar jag allt själv om jag ger mig den på det. Men jag måste erkänna att det här med rökningen fixar jag inte.
Jag började röka 3:e mars 1994. Jag var 17 år och hade just sett min storrökande astmatiker till mor dö efter att vi stängt av respiratorn. Min reaktion var att var inte hennes liv värt mer så är väl inte mitt det heller. Kunde hon röka ihjäl sig så kan väl jag...
Så jag gick från IVA på Akademiska Sjukhuset till Pressbyron och köpte mitt första paket Prince. Dummare beslut än så är svårt att ta.
Efter 8 år som rökare fick jag till slut mirakeltabletten Zyban. Jag VILLE röka, och tro mig - jag försökte. Men tabletten gjorde att det var så vidrigt, jag mådde så fysiskt dåligt av det... Jag hade inget val utan var tvungen att låta bli.
Och jag var rökfri 4 år utan problem! Sen skulle jag ju bara smaka... Och jag har smakat ett paket om dagen sedan dess.
Att då försöka ändra sitt liv till det bättre vad gäller hälsa... Det känns som ett äckligt hyckleri att mitt i det dra i mig dom äckliga cigaretterna. Jag vill inte längre, men hur jag än försöker så misslyckas jag med att sluta. Nu vill jag ha den hjälpen, Zyban. Det har jag velat i många år iochförsig, men den tableeten får inte kombineras med den SSRI jag har ätit. Nu när jag fått bort dom ur systemet kanske jag kan få den hjälpen. Jag hoppas!!

Trots alla mina larviga nojjor och rädslor så känns det som om ingenting är omöjligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...