Livet... som oftast.

Direktlänk till inlägg 15 oktober 2012

Tvångsomhändertagande

Av Anna - 15 oktober 2012 07:47

Vi var på en liten semestertripp, hela familjen. Vi tältade på en liten camping som hade en liten, liten grund sjö i mitten. Underbar att bada i!
Det fanns små aktiviteter för barnen, med hjälpsamma och glada handledare. Och en liten byggnad med mängder av små djur som både barn och vuxna fick hjälpa till med. Jag fastnade för en vit sköldpadda som var lite ilsk och en söt liten vitbeige kattunge. Vi hade det riktigt gott där ska ni veta! Alla mådde bra och hade kul!

Jag var i det lilla djurhuset och försökte undvika att bli biten av sköldpaddan samtidigt som den där kattungen klängde på min rygg. Dom stora barnen S och O var och badade och dom små var med min älskade make. Då ringde min mobil. Det var ingen som pratade med mig, men i bakgrunden hörde jag S prata om "ambulans" och han lät orolig. Han hyssjades av en man och denne man tog telefonen.
Det var en av dom trevliga ledarna, som med hånfullt glad röst lät meddela att dom var påväg till sjukhus med S eftersom han spytt en gång. Han hävdade att barn som spyr lider av stress och rädsla, och det är föräldrarnas fel. Jag ville veta VART dom åkte, men det sa han glatt att han inte tänkte berätta. Jag fick inte prata med S, mannen la på.

Jag rusade gråtande efter min man, och vi gick till receptionen, en turistinformation fylld av glada, hånflinande handledare.
Alla visste vad som hänt, alla log och sa att vi gjort så han led av stress och rädsla. Ingen ville ge några svar! Ingen lät oss veta var han var, men alla var noga med att låta oss veta att dom visste vart han var. Iskallt leende påpekade alla att det var vårt misslyckade föräldraskap som orsakade det här. Plötsligt kom den glade handledaren som hade ringt. Han sa att S måde bra nu, när han kommit bort från oss. Att han hade det bra där han var och att han fick prata med kunniga specialister som skulle hjälpa honom. Laga det vi hade förstört. Han skulle inte komma tillbaka till oss. En gång ringde S, han lät helt... förstörd. Han var ledsen och förvirrad, han frågade: Mamma, vad är det här, vad håller dom på med?? Jag vill hem, snälla!
Sen tog någon telefonen från honom och la på.

Vi gick runt där på den lilla receptionen, bland souvenirer och vykort, och grät i desperation. Försökte få svar på vad som häde, varför, var han var. Och alla bara log, och sa inställsamt att han var inte vår längre.
Jag skrek av gråt, verkligen skrek, och benen bar mig inte. Maken var lika ledsen, och arg på alla där.

Det drömde jag inatt. Så fruktansvärt vidrigt. Dom tog min son! Jag vaknade gång på gång av att jag grät, jag hade panik. Det var så äckligt, för varje gång jag vaknade såfortsatte drömmen en stund till. Jag var vaken, fullt medveten om att jag låg i sängen och drömde, men ändå fortsatte drömmen i mitt huvud några minuter innan jag lugnat mig. Varje gång jag somnade fortsatte drömmen precis där jag lämnat den.
Känslorna var så verkliga. Rädslan, skräcken, desperationen och hjälplösheten. Hånet. Jag drömde det inte bara, jag kände det ända in i benmärgen!!
Efter 4 timmar med det klarade jag inte mer. Jag gick upp och kände att det här är fel, såhär drömmer inte jag. Aldrig! Det är för verkligt, för mycket känsla, för många påtagliga detaljer. Det är inte på något sätt normalt för mig. Jag gick upp, drack lite, var på toa, satt och skakade i soffan..
Funderade på vad som kunde vara orsaken. Så slogs jag av att det enda nya och ovanliga är nikotinplåsret. Så in på Fass och mycket riktigt. Mycket vanliga biverkningar är bland annat sömnstörningar och livliga drömmar. No shit?

Så jag rev av det och gick och la mig igen. Gråtande och RÄDD för att somna. Rädd det skulle fortsätta. Så jag väckte maken. Snyfta och snörvla och bad honom hålla om. Förklarade mina drömmar och rädslan... Stackarn kan inte begripit mycket. Klockan var 03... vilket sätt att bli väkt på va? Men han höll om, tröstade och till somnade jag om. Utan drömmar.

Jävla skitnatt. Jävla jävla jävla skitnatt!!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

...

Av Anna - 4 mars 2015 18:40


Av Anna - 13 januari 2015 14:09

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Av Anna - 10 december 2014 17:07

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Av Anna - 8 december 2014 11:09

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Av Anna - 7 december 2014 18:45


Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...

Ovido - Quiz & Flashcards