Okej. Nu har jag handlat. Ekologiskt rågmjöl och ekologisk honung. Med det har jag ÅTERIGEN satt en surdegsgrund. Jag SKA fan få till det!!

Och så har jag tänkt till.
Jag har två val. Endera ynkar jag och mår skit eller så spottar jag mig i nävarna och tar nya tag.

Ju mer jag funderar på det desto mer glasklart är ju valet.

Jag ska inte deppa ner mig och ge upp!! På något sätt kommer jag att ta mig igenom bakslag och lyckas. Jag får bara inte ha så bråttom!!

Vågen visade +0.5 kilo. Vad fan är det? Hur? VARFÖR??
:'(

Ska jag vara en jävla flubber för evigt??
Jag MÅSTE få bort dom sista 12 kilonaså jag får min plastik. Jag hatar det här!! Jag äcklas av mitt häng och måste få bort det. Mår inte bra, kan inte må riktigt bra innan det är borta.

Men HUR?? Den här dieten hjälper ju föga, men jag hoppas den ska hjälpa mig bryta ovanorna.
Jag måste motionera. Men just nu kan jag inte pga den jävla soppdieten! Jag är helt slut, energilös. Reser jag mig ur soffan måste jag ta det försiktigt för hela världen snurrar. Yr.

Så less nu. Less less less!!!
Blä...

Jag har ett problem, som egentligen inte borde vara ett problem. Men det ställer till det för mig och ÄR ett problem, och det ger mig bekymmer...

Jag har en vän. Ja, EN vän. En enda vän.

För resten av världen låter det antagligen tragiskt, ensamt, kanske absurt.. "Stackars kvinna, hon har ju bara EN vän!"

Men för mig är problemet att jag HAR en vän. Jag vill inte det.
Jag är inte det minsta social och har inte behov av att ha vänner. Jag är som Ferdinand under korkeken. Jag trivs så bra här... hemma... med min familj.

Men så finns HON. Hon kallar mig sin bästa vän, och jag svarar mesigt att ja hon är min med. Men i ärlighetens namn betyder hon inget. Jag tycker inte illa om hene på något sätt, men jag kan tyvärr inte säga att hon betyder mer för mig än en okänd granne man inte ens vet namnet på. Om hon fick som hon ville skulle vi umgås varje dag. Fika, prommenader, prat och skvaller. Hon ringer oftast varje dag, men om jag väljer att inte svara och sen inte ringer upp samma dag så surar hon med markant tystnad ett par dagar tills hon till slut inte kan motstå att ringa mig. Jag låter alltså bli att svara ibland ja, för jag känner att jag har inget att prata om.

Imorse satt jag och funderade på gemensamma intressen. Jag konstaterade att det har vi inte helt enkelt. Jag kan verkligen inte komma på ett enda?!

Hon ringer, babblar om sin karl, och sitt ex, sin hund, sin övervikt... Jag hummar med, säger det jag kan, river ifrån ibland då jag tycker hon är allt för hemmablind.

Hon gillar skvaller med. Alltid inleds det med "Du känner ju mig, jag tycker INTE om att prata skit om andra... Men veeeeet du..." Mhm... Och jag känner att pratar hon så om andra inför mig, då pratar hon så om mig inför andra. Från min sida finns alltså inget förtroende. Jag är väldigt neutral mot henne pga det.

Det enda jag fått ut av denna vänskap är SKULD och dåligt samvete. Det gnager!
För ringer jag inte, håller kontakt, så vet jag att hon blir stött och sur.

Men jag VILL ju inte! Det handlar inte om att det är HON, det är så att jag vill helt enkelt inte ha vänner ju. Varken henne eller någon annan. Jag har min man och våra 4 barn. Jag har varken tid, ork eller intresse för mer.

Så vad fasen ska jag göra? Jag har känt henne i många år nu, men jag ser henne bara som en belastning. Vore hon en skitstövel skulle jag kunna be henne fara åt pepparn helt, men hon är ju inte det. Och tyvärr vet jag att jag betyder mycket för henne. Om jag gör något åt det här så kommer hon bli sårad, som fan. Jag vill inte såra henne, så istället låter jag allt fortgå, och då är det jag som betalar för det...

Vad ska jag ta mig till då???

Igår hade jag inte gått ner ett gram. Så jag blev depp och tänkte att det här funkar inte - jag kan lika gärna ge upp.
Men jag följde schemat, klämde i mig soppa och massor med banan och mjölk. Banne mig var det inte -1kg imorse!! Känner mig onekligen peppad igen!!

Nyss kom G och gav mig en skalm till sina glasögon.... Så det blir visst en tur till optikern då. För att vara under 3 år sköter han glasögonbärandet jätteduktigt!! Men jag är ändå grymt glad vi tog en båge med fria reservdelar, det verkar gå åt en skalm i månaden. Dom kostade en tusenlapp mer än dom andra alternativen men det har vi tveklöst tjänat in redan!!

Nu fattar jag den här jävla soppdieten! Det är så glasklart ju!!!

Om man skiter ut mer än man äter så måste det ju komma någonstans ifrån!!

Klart man går ner i vikt!!

Jag är inte godis eller sockersugen. Trånar inte ens efter Colan som varit min stora last.
Men FETT!!

Oh my God....

Ge mig ost, bacon, äggröra med massor med smör i!!!

Jag hoppar runt och läser bloggar i mängder. Och allt för ofta blir jag förbannad. Folk har så rubbade åsikter, så egoistiska sätt att leva, ibland rent vidriga sätt att behandla sin familj.
Och småtjejer som postar sitt monilnummer rakt upp och ner och uppmanar folk att smsa för dom har "zååå azdööööötråk"?! Mamman inom mig skriker i panik när jag ser sånt. Det här är INTERNET!!! För guds skull, fattar ni inte vilka dårar som finns här??

Jag får verkligen idka självbehärskning här. Hålla käft så att säga.

Men.... argh....

Visa ditt stöd för kampen mot bröstcancer!

Det finns många mycket enkla sätt att bidra och visa sitt stöd.

Visa att du stödjer kampen mot bröstcancer med Rosa Bandet!
Det kostar 25:- och av dessa går hela 23,50:- direkt till kampen mot bröstcancer!

Du kan även bidra genom att smsa till Cancerfonden:

SMS:a BESEGRA 5537 till 72988 för att skänka 50:- till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan.
Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5537 Johan Ek

SMS:a ROSA till 72988 så bidrar du med 50:- till Cancerfonden och får ett digitalt rosa band i mobilen. Om du skriver in ditt namn efter ROSA kommer det att synas när gåvan visas på webben. I annat fall blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: ROSA Johan Ek.

Du kan även smycka din Facebook-profil med Rosa Bandet för ynka 10:-, eller varför inte starta din egna Rosa Bandet-insamling hos Cancerfonden

I butikerna runt om i landet finns även rosa produkter av många olika slag. När du köper dessa går en viss del av priset till kampen mot bröstcancer.
Kolla här!

Tänk på att även om du inte har möjlighet att skänka en stor slant, så är faktiskt något så litet som en rosa plastpåse på ICA för 3:- ett bidrag även det.
Många bäckar små!!

Känner du dig lite tveksam till att skänka pengar, kanske undrar du vad som händer med pengarna efter de lämnat din ficka?
Läs vad som faktiskt händer med pengarna: