Dagen bara flyger fram, nu är det plötsligt bara 3,5 timme kvar till livsförändring.
Jag tvättar, städar och bakar, antagligen för att ha saker att fokusera på. Men det är bra, skönt att få saker gjorda. Tog precis ut en kardemummakaka ur ugnen. Den får väl dom andra njuta av...
Tänkte baka surdegsbröd med men nån jäkel har gjort slut på mjölet!?!
Sabotage på hög nivå.
Fast å andra sidan skulle jag inte hinna när jag tänker närmare på saken.

Min käre make kom hem vid lunch och stannade sen hemme. Ett vattenfyllt stålknä som gör sig till känna.

S skickade ett kort men innehållsrikt sms där det kort och gott stod "Aj!"
Hönsmamma messade tillbaka och frågade vad det var. TVÅ timmar senare lät han meddela att han hade fastnat med foten i en ribbstol och sen tappat en 3-kilos stötkula på den.

Hmm... Vad ska jag hitta på nu då??

Livet är fullt av svåra val. Är man då våg såsom jag blir det ju inte direkt lättare...

Baka en kaka eller duscha?

Bah....

Jag ränner runt och städar. Är väldigt tacksam över O's kräkning, så härligt att vara lite bebisfri och få saker gjorda. Sånt som blivit liggande ogjort... Tvätta handdukar, skrubba brända plåtar, röja bänkar...

Men nu har jag paus för nagelvård och kaffe. Mina stackars naglar skrek av förskräckelse när jag borrade in dom i Svinto och skrubbade. Strax blir det tvättstuga med en till full korg och maskinskifte.

Härlig, gratis vardagsmotion!!

Jag är ju "föräldraledig". (Förbannat dum benämning!)
Dagarna spenderar jag med en som är 16 månader och en som snart blir 3 år.
Att passa dessa små är en heltidssyssla. (Ledig my ass...)
Jag kan inte göra något i princip. Städa, tvätta, dona... nästan omöjligt. Ja tvätta ÄR omöjligt för tvättstugan är 4 trappor ner och ingen hiss. Jag kan helt enkelt inte släpa ner dom och tvättkorg. Att lämna dom ensamma ens 3 minuter är inget alternativ.

Men idag tog dagen en oväntad vändning! O skickade sms och frågade om han fick komma hem för han hade spytt på skolan. Att han är sjuk är så ovanligt så är han sjuk är han det verkligen.

Så nu ligger han på soffan och tittar på tv med dom små. Jag kan äntligen köra tvättstugerace och städa kök! PARTY!!!

:-D

Min fjortonåring är ack så envis...
Han smiter ut i foppatofflor utan strumpor, oavsett väder. Så även igår, trots att det snöade.
Jag har tjatat, gnatat, pratat... Inget hjälper. Då tog jag till pedagogikense triumfkort - hot.
"Nästa gång du går ut i foppatofflor, med eller utan strumpor, tar jag saxen och klipper dom i småbitar!"

Igår när han kom hem stod mor med saxen i hallen och frågade lugnt: Ska du göra det själv eller ska jag?

Buttert men utan protest klippte han tofflorna i bitar.

Problem solved.

Det är patetiskt.
Det här kommer bli en jävlig dag helt enkelt. Känner det redan nu... Jag stressar upp mig. Och det kommer fortsätta hela dagen tills jag är där.
Fjolla!!

Idag är dagen D för Tant A.
Jag är skitnervös redan nu, men ändå mer bestämd än nervös!
Ikväll ska jag till gymet, och när jag lämnar den byggnaden ska jag gå därifrån som MEDLEM och vara inbokad på minst ett pass.
Det är stort för mig det här!

S har på sin sv skrivit en novell, som JAG tydligen göra en illustrering till. Ja alla i klassen har gjort det och alla föräldrar ska göra detta...
Jag behöver teckna...
1 trappa i 55° lutning med en 5,5m lång rail.
1 blodig pojken med trasiga kläder och
bruten arm.
1 limegrönt gips.

Och en talande illustration av titeln. Såklart.

Jag som har nog utmaning med att skriva läsliga köplistor!!
Oh maj gawd...