Igår la jag mig tidigt och fick faktiskt sova gott till 8. Låg kvar och drog mig till 9 och bara hade det gott. Tack älskade make för den sovmorgonen, det behövdes nog!
Idag mår jag bättre känner mig stark och glad! Det känns som att jag ska klara eventuella dippar bättre idag.
Om en stund ska jag åka en sväng till min vän M och hälsa på. Relationen till henne känns svajjig... men det löser sig. När jag kommer igång med träningen måste hon förstå att hon kommer i andra hand, och det kan bli knivigt. Men men...

Nu är det kaffe och bebisgos!

Min söte S, 14år, är mitt egna lilla medium. Han känner av mina inre demoner och spöken bättre än vad jag själv gör.
Nu låg jag här på soffan och var ledsen, trött och ganska så liten... Och då kommer min älskade S och ger mig en stor mugg te och en kram!!

Det värmer mitt hjärta, underbare S!

Jag vet inte jag, men jag mår inte bra alls. Gråten i halsen, och så otroligt kort stubin. Allt känns bara helt åt helvete. Hellst skulle jag vilja gå och lägga mig. Sova bort tiden.
Jag vill ha godis, chips, massa äckligt sött, salt och fett. Mina naglar jag är så stolt över vill jag riva av mig..
Skulle baka bullar, så jag förberedde allt. Rumsvarmt smör, och allt framplockat. Men jag hittade inte kaveln så tårarna började forsa och jag sket i allt. Normalt?
Det kan ju inte vara utsättningssymptom, inte redan nu!
Så vad har det tagit åt mig? Omedveten stress och oro över vetenskapen att jag inte tog min halva tablett igår?

Jag tycker och tänker, att om jag är duktig och sköter mig som jag ska, då får jag allt gotta till det på lördagen eller söndagen! Ja med måttlighet förstås!

Så det gjorde jag idag! Jag åkte till Åre Bageri och tog mig en härlig förmiddagsfika. En stor latte, och en kalljäst kardemumma och citronbulle.
Latten är jättegod, men det kan vara så att muggen förtrollar mina sinnen. Muggen är så god att dricka ur, så skön att hålla i. Och vacker!
Dom säljer muggarna där med. Men jag kan inte förmå mig att köpa en även om jag tittar och trånar varje gång. Om jag gör det är jag rädd att förlora den specifika njutningen med mitt cafebesök. Jag vill inte släppa in muggen i min vardag, jag vill inte beröva mig på känslan av att komma dit och njuta lika mycket av muggen som själv fikat!
Bullen, den ljuvliga bullen. Så fluffig och saftig! Så kladdig utanpå av smör och socker! Så fylld av smakrik, stött kardemumma! Den smälter i munnen, och gör mig nästan tårögd.

Att sitta där och njuta, för en gångs skull med gott samvete och känna att jag faktiskt förtjänat det, det var något nytt och härligt! Att dessutom få ett hjärta på latten gjorde ju inte saken sämre. Och hjärtat var som mig, långt ifrån perfekt, men ändå ett fint hjärta. Sådeså!

Jag tycker och tänker, att om jag är duktig och sköter mig som jag ska, då får jag allt gotta till det på lördagen eller söndagen! Ja med måttlighet förstås!

Så det gjorde jag idag! Jag åkte till Åre Bageri och tog mig en härlig förmiddagsfika. En stor latte, och en kalljäst kardemumma och citronbulle.
Latten är jättegod, men det kan vara så att muggen förtrollar mina sinnen. Muggen är så god att dricka ur, så skön att hålla i. Och vacker!
Dom säljer muggarna där med. Men jag kan inte förmå mig att köpa en även om jag tittar och trånar varje gång. Om jag gör det är jag rädd att förlora den specifika njutningen med mitt cafebesök. Jag vill inte släppa in muggen i min vardag, jag vill inte beröva mig på känslan av att komma dit och njuta lika mycket av muggen som själv fikat!
Bullen, den ljuvliga bullen. Så fluffig och saftig! Så kladdig utanpå av smör och socker! Så fylld av smakrik, stött kardemumma! Den smälter i munnen, och gör mig nästan tårögd.

Att sitta där och njuta, för en gångs skull med gott samvete och känna att jag faktiskt förtjänat det, det var något nytt och härligt! Att dessutom få ett hjärta på latten gjorde ju inte saken sämre. Och hjärtat var som mig, långt ifrån perfekt, men ändå ett fint hjärta. Sådeså!

När jag var barn/tonåring var skräcken att bli en "Svensson". Dessa beiga, trista, radhusboende, Volvoägande 9-5'ers med en dröse småbarn. Dom hade ju inga liv! Bara malde genom vardagen i väntan på döden, typ. Jävla mainstreams!!
Själv markerade jag och undvek detta genom att umgås med "fel sorts folk", klä mig i läder, pryda mg med piercings och enorma mängder svart smink. Jag "festade" (läs Söp Skallen Av Mig) minst tre gånger i veckan.
Vi levde livet!!!

Nu i efterhand tror jag inte vi levde livet. Snarare undvek att behöva göra det? Och nu sitter jag här, en nykterist med 4 barn och Volvo. Visserligen i lägenhet men vi har huserat i både villa och radhus med. Fredagsmys och läxläsning. Familjeliv. Jag vill inte sticka ut, inte vara annorlunda. Jobb, trygghet och lugn.
Jag tror jag gått hän och blivit en Svensson iallafall, och jäklar vad jag trivs med det!!

Idag har jag motstått kanelbulle, foccaccia, ölkorv med parmesan, chokladpudding, ceasarsallad, salamismörgås, croissant, latte och varm choklad.

Idag har jag nästan motstått Coca Cola. Jag smakade en klunk och tyckte det var äckligt.
:o

Idag har jag inte motstått ett par träningsskor, en kycklingsallad och en Loka, en nagelfil och en Rosa Bandet Kalender.

Jag är rätt så nöjd faktiskt.

Tänkte jag skulle baka helt vanliga bullar i helgen. Det är något jag gjort ytterst få gånger i mitt liv. Men både make och barn trånar efter det så okej då.
Jag försökte Googla fram recept...
Men hur svårt kan det vara då? Bökigast vinner?

Finns det inga gamla hederliga enkla bullar längre?