Livet... som oftast.

Direktlänk till inlägg 7 oktober 2012

Tonårsmorsa

Av Anna - 7 oktober 2012 21:24

Tonårsmorsa. Ja mor till en tonåring alltså. Det är jag...
Och det är så nytt för mig! Nästan skrämmande.

Han är 14, och ingen pojk stöpt i standardmallen. Han har autism. Hela sitt nu 14-åriga liv har han suttit klistrad vid mig, som en siamesisk tvilling. Mammas pojke, och autismen har gjort att han haft svårt med det sociala. Han är högfunktionell, och har troligen högre IQ än normen. Så inga fel där inte.
Han fixar allt som alla andra gör, men har kanske lite andra sätt att fixa saker på än andra...

Och hittils har han som sagt inte vikt en tum från sin lilla mor. Det har funnits både fördelar och nackdelar med det såklart. Jag har aldrig fått vara ifred, bara att få gå på toa ifred har varit svårt.
Men fördelen är att vi har kommit varandra mycket nära mentalt med, och jag har alltid haft en hjälpande hand nära, aldrig varit ensam.

Plötsligt funkar det inte så längre!
Han försvinner ut till kompisar så fort han vaknat, och jag får ringa in han när han ska äta. Sen försvinner han ut igen och kommer hem igen när det är dags att sova.
Han tar kontakt med folk, det har han ALDRIG gjort förr. Han kan gå upp till ett gäng tonåringar som spelar fotboll och fråga om han får vara med! Han hittade en annons på Blocket och ringde upp och gjorde affär! SJÄLV!
Under den här sommaren har han utvecklats mentalt så ofattbart mycket, jag hänger ju inte med alls.
Från att nästan vara hans livslina har jag nu gått och blivit en helt vanlig, tjatig morsa.

Jag kom på mig själv häromdagen med att sitta här och känna mig ensam och övergiven, och funderade dystert på vad jag gjort fel. Varför jag inte duger längre...


Så slogs jag hårt och brutalt av tanken att DET ÄR SÅHÄR DET SKA VARA! Inget är fel, jag har ju inte alls gjort fel!! Tvärtom! Han utvecklas i rätt riktning, han är mer tonåring än autists ju. Han växer, både i kropp och själ, lär känna sig själv och lär sig antagligen hantera sin autism och våga mer.
Det är ju, om jag tänker till lite, helt underbart!

Det är ganska häftigt att gå från att ynka och fundera på vad man gjort för fel, till att plötsligt komma på att man faktiskt gjort rätt. Han utvecklas, och den här morsan gillar att se det!!

 

 
 
SANDRA

SANDRA

7 oktober 2012 22:19

Ja tonårsmorsa känns igen... har själv en 18 med bland annat autism och en 7 åring med autism högfunktionerande och en normal 13 åring så livat i holken må jag lova...:-)

http://mamo.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

...

Av Anna - 4 mars 2015 18:40


Av Anna - 13 januari 2015 14:09

Idag kom jag hem från jobbet och de två små, 3 och 5 år gamla, ville stanna ute och leka i snön. Efter ett förhör för att vara säker på att dom vet vad som är förbjudna områden så blev det så. Första gången ensamma ute! Jag gick in, packade in mjölk...

Av Anna - 10 december 2014 17:07

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och ...

Av Anna - 8 december 2014 11:09

Fick just en kyl/frys levererad. Upp till farstubron är det två låga trappsteg. Men vet ni? Man KAN visst inte få upp en kyl/frys som väger 69 kilo uppför 2 låga trappsteg med en pirra. Nej. Absolut inte. Bäst att ställa den två meter ut på gården is...

Av Anna - 7 december 2014 18:45


Ingen jul utan Christollen, aka Stollen. Det tyska julbrödet som är tungt och kompakt nog att använda som vapen. Hittils har jag alltid köpt det färdigt, så även i år, och det är långt ifrån gott. Lika bittert äter jag det varje jul.... Varför? Jom...

Ovido - Quiz & Flashcards